esaren af Lorensberg gjort framställning om inledande på stadens bekostnad af dricksvatten å nämnde landeri, har å denna ansökan afigifvit ett svar, hvilket kunde törefalla mer än vanligt ironiskt-skämtsamt, om man kunde törutsätta att en så allvarsam myndighet som en direktion någonsin kunde skämta. Den svarade nemligen, att den ansäge etällets egare sjelf böra bekosta inledningen, onär fördelarne af dricksvattens inledande för honom vore af stor betydenhet (!). — Du har bebestämdt serverat vattenledningsdirektionen för svaga toddar, kära bror! utbrast vid underrättelsen härom en god vän till värden. Eller också misstänker direktionen att du tortfarande är vinhandlare, inföll en annan. Sådan kan vänskapen vara ibland! 2—