Göteborgsposten – 10 maj 1867, sida 1

På platsen framför höjer sig en stenpyramid med en gigantisk örn, gjutea i brons. Vidare finnes en la ppkåta af björknäfver och ett med mattor särdeles väl ombonadt tält, som man kanske skulle kunna göra affär med, om mun sloge, upp några hundra stycken i Bolognerskogen till kampering i sommar, i fall rummen fortfarande stiga i pris. Innovänarue i detta äro blott ett par mannekiner i provinsdrägt. En bondstuga upptager i nedra afdelningen, likasom vårt annex, äkerbruksredskap och diverse, men en trappa upp är en rysk bostad anorduad. Den beryktade spisen upptager en stor del af rummet och visar huru ryssarnes favoritplats ofvanpa densamma mycket godt lemnar rum åt en fem, sex man att ligga der och må Rundtomkring rummet löpa träbånkar och bakom ett förhäoge står sängeu. I ena hörnet det oundvikliga altaret med husgudarne, lampar och de lysande påskäggen. Allt är således historiskt; det enda man kunde betvifla är, utt de bebodda stugorna se så fina och prydliga ut De åre just ej kända för det, våra goda graunar. Såkert 4 ärminstone att icke halva de det väl, de mjuka mattorna, hvarmod bänkaroe i denna äro bekladan. I det yttre rummet äro aiskilliga kökskärl samt ett lager af Åkistor med så granna rovor, att våra bond pigor skulle bestämdt bli otver sig gifun om de singo se dem. De präktiga, mjuka och sw)iiga samt rikt stickade sarskinnspelsarne deremot kunde hvem som helst afuudas och Öuska sig halvu når sader Bort hemma biter om näsan. Etter vi nu kommit oss för att promenera i parken. vore det kanske skäl att gå vidare. I Kina ha den omtalade pagoden blifvit i det närmaste färdig och inrättad Öölra våningen till schweitzeri och uen nedra till museum. Det himmelska riket har mwatur ligtvis meufört siu oginhet och 180leringetusta. En mur, huruvida den äkta kinesiska vill jag lomun osagdt, enär den bärvaraude är blott en vanlig grundmur, löper rundtomkring platsen och vid ingången hindrar en hög vägg att smuggla in den aldru som ringaste nyfikoa blick. Svårigheten att slippa in a dock icke så stor som i Kna, enär den öfvervinnes med ett halffranesstycke, men det är också det uteslutande enda säkerhetspasset, enär man utan det ta ohjelpligen e anua utanlör. Icke ens abonnementskort berättiga wil int:äde. Nå, uöden har ingen lag. De månge svårigheterna stegras ju alltid med nyfikenbeten ocu vi gå väl på. Två veritabla kineser 1 sidenjackor och kjolar samt med sins manslänga flätor ha vi åtminstone nöjet att se. De tyckas dock i ke vara ute för första gangen 1 verlden, ty den ene — en för att vara kines rätt hygglig ung man talar eugelska och den andre franska. De ba en liten kommere med cigarettpapper, walmingar, konstutskurua träsaker, visserligen med mycket arbete neulagdt på dem, men också rätt dyra. En liten ask för totografikort ostar t. ex. 30 francs. Penningar äro alltid penningar och ntöfva samma dragningskraft pa ov fattig, eyndig menniska under hvilket himmelsstreck ban andus; men icke ens penningarne se här frestande ut, de de ligga i stora bundtar, sinnrikt formade till svärd. Det kinesiska myutet är, som man torde veta, al messing, genomborradt med ett stort, syrkantigt hal. Medelst ett tödt band, hvarpå de blitvit uppwädda hafva de nu blifvit sammanknutna i den nämnde fasonen. Museet, som visserligen enligt anslyget änuu ej ar fullt ordnadt, kan möjligen ha sitt värde, men nagot särdeles att se bjuder det dock icke. Gamla porslinskrukor, vaser och dylikt är det mesta. Hela museet är för öfrigt uppsiälldt af och tillhövigt en närvarande fransman, så Att man tagit hvad man haft att tillgå. Musiken bjude, men, herre Gud! bedraga ung mina öron eller är det icke gamla Gabriella-valden, som är ute och spökar. Har den nu också hittat till Kina! Vi gå öfver till dov andra sidan för att se exekutörerna. Nå, du voro icke mera kineser än ni och jag. Det är till deu lörut omtalade teatern, på hvilken representationerna nu äro i full gäng, som en helt vanlig fransysk orkester spelar. Ridan gar upp eller rättare sagdt drages at mdan at tvenne akta det himmelska rikets söner, men de uppträdande hudensarn och akrobaterna äro dock vanliga cirkusbjeltar och prestationerna de eviga samma svm alltid. En engelsk Clown är dock pikant nog, uppträdande som atlet med sina tre söner, bvilka vid närmare paseende befinnas vara paklädda dockor, som kunna ledas och vridas åt allu möjliga båll, men stå för sig sjelfva i olika mer eller mindre plastiska attityder, när han ståller dem ifrån sig. Den obehagliga känsla, hvaraf man alltit intages vid äskadandet af detta handterande eller rättare sagdt marterande al små barn försvinner bär för av lemna rum för det nöjsamma, då man vet att de stackars varelserna ingevting lida af behandirngen och skulle de också i en hastig vändning bryta ryggen al sig benofver inkulteten ej bry sina hjernor med försöket att sätta ihop den igen. Några kinesiska exekutörer finnas emellertid icke, hvarföre vi väl få helsa på dem en annan gång. Ty komma skola de, det är faktum. Det mexikanska offertemplet ar an ocksa färdiginratiadt och visar de ceremonier hvarmed de kannibaliska gudstiensterna firades. På platsen framför templet är en rund, flat stenhäll, på hvilken först af de till offring utsedde kämpastrider utfördes, Uppför den breda trappan leddes nu offret vill templet, på hvars tröskel, så att den utanför församlade menigheten kunde se hvad som föregick, offret greps vid armar och ben af fyra offerprester och lades på ryggen på en sluttande sten, hvarvid offerpresten med en skarp flintspets, som också xponeras, uppristade offrete sida och utslet hans hjerta, som äunu sprittande hembare åt den högsta gudomhgheten. Altaret i midten af templet utgöres likaledes af en stor rund sten med groteska figurer (imitationen här af träd) med en urholkning i midten för uppsamlandet af blodet. Den sålunda gifna döden, utförd med hastighet och precision, påstås skolat vara ögonblicklig. På den nedra botten ar ett rikhaltigt museum af olika föremål IUlaa.vanen ingtrumenter modeller och fornj