Göteborgsposten – 10 maj 1867, sida 1

under det hon kastade en blick, icke af afund men af längtan på Desire Poucets ost. i Pojken gissade utw tvifvel hvad som föregick i den taskars lillas hjerta, 1y han utvisade henne med ögat för Galiehon. , — Den der lilla betraktar med besked min ost, sade han. i — Än sen? inföll Theröse. ) — Det ser ut son skulle hon gerna vilja hafva också: . — Hvad nu? åter:og qvinnan, som såg honom stiga upp: — Jag vill ge henne litet, min fru, . . af min. — Ja, min gosse, återtog låssmeden. Du har godt hjerta, min unge .... det är bra det. Vänta, jag skall ropa hit den lilla, och vi skola Jlåta hence få litet vin också. — Det är rätt! knotade Therese, hvarför inte bjuda hela etablissementet n dan du håller på? — Ah! hvilken lycka ! i Bruno ropade Isabella visande henne osten. Den lilla smålog blygt och betraktade sin mor. — Gå, sade denna till henne, sättande henne nå golfvet. Isabella nalkades låsameden, som gaf henne ost och ett glas vin. Det stackars barnet, helt lyckligt öfver denna oföritsedda dessert och öfver låssmedens smekningar, började leka med Desirs. Den sistnämnde, som hade godt hjerta, ville nödvän