Göteborgsposten – 9 maj 1867, sida 1

växt något oryer medelmåttan och förfärligt mager, var han redan böjd som en gubbe, ehuru han knappast var tjugoätta år; en snäf, svart rock, lagad på tjugo ställen, hvit i alla sömmar, blänkande i nödens rödaktiga glans, altecknade hans insjunkna bröst och hans kantiga axlar. Nödsakad att tillbringa dag ir och nätter vid arbetet hade hans kropp, försvagad genom ansträngningarne och den dåliga födan antagit en lindrig lutning, som ökades hvarje dag, långsamt men oafbrutet. Äfven halsen var något på sned. Det långa och knotiga ansigtet hade denna färgton som så väl karakteriseras genom det populära uttrycket papier måch6. Hans bruna ögon med röda och utstående pupiller, voro omgifna af en bred, mörk ring, som utsträckte sig ända till ögonknotorna. Hlans långa, torra och orediga hår nedföll på den flottiga kragen af hans rock, upnslagen inda till öronen för att dölja frånvaron af skjortkrage. En rynka, eller snarare en djup fåra, utgående från ögonen och sträckande sig mellan hakan och örat, utgräfde nuu mer tjensteman :ens redan så magra kinder. Hans svarta hatt, genomblött af många hällregn, var ännu mera blank och barsliten än hans svarta alldeles för korta byxor, hvilkas kanter, fransade af för lång tjenstgöring, och illa betäckande de söndrige strumporna, slutade tre eller fyra tum ifrån ett par sommarskor, slankiga och betäckta med gatsmuts. Simon Tournaire var anställd för åttio francs i månaden på ett kommissionskontor. Arbetsam, intelligent och med ett utmärkt uppförande skulle han hafva bort förtjena mycket mera, men sjukdom hade bragt honom i elände