Göteborgsposten – 9 maj 1867, sida 1

— —ä— 2——42442WW—— sidor om sig, af hvilken den venstra armen genom en slussfördämning här bildar ett nägra fots vattenfall. Hela floden är på båda sidor garnerad med badhus och tvättinrättningar i oafbruten följd, och det smattrande ljudet från tvätterskornas klappträn ackompagnerar hela vägen maskinens afmätta dunkande. Från de talrika broarne, vi ila under, bli vi betraktade af de nyfikna vandrarne, som alltid stanna i långa rader för att se och beundra. Det panorama som nu öppnar sig för våra blickar är af en särdeles skönbet. Till höger Louvren, Tuilerierna med sin trädgård och derefter Champs Elysees lummiga aller. Till venster Myntet, Institutet och alla dessa ministerbyggnader, som hvar för sig äro verkliga palatser, och floden, som här bred och majestätisk, tyst, men starkt och ohejdadt rul lar sina vågor oupphörligt framåt mot halvet, mot hafvet. Sedan vi passerat lagstiftande kårens palats, komma vi till de vidsfråckta invalidesplanaderna med hotellet och den väldiga dömen i fonden. Ätven hit skall expositionen utsträcka en af sina polyparmar. Man är nemligen på en inhägnad ael at platsen sysselsatt med uppförandet af vidsträckta stallbyggnader, som komma att inrymma tusentals hästar. Den återstående delen af platsen får vid behof tjena till exercisfält i stället för Marsfältet. För några dagar sedan träffade jag på tredje Atrikanska regementet, som här utförde bataljonsöfningar, men aj aj aj, hvilken exercis, hvilket traskande i stället för marscher — den franska soldaten håller aldrig jemna steg, icke ens om han går med mnsik i spetsen, — hvilka bugtiga, snart sagdt halfcirkelformiga linier! Då äro våra raska skarpskyttar mera hemma i sin paradexercis. De krutsprangda, ärriga ansigtena utvisade dock att dessa gossar blän — det var nemligen Turcos i sin helblå unitorm — varit med der krutröken ej gällt parad, der chocerna och antallen ej varit lätsade, der storm: ningarne ej verkställts mot osynliga fiender, och de sågo i sanning icke goda ut att ta ett nappatag med. Förbi de kejserliga twobaksfabrikerna och diverse förrädsmagasiner se vi vid en krökning at floden den rödmålade fyrbåken, som utvisar att vi snart äro vid målet, och några minuter senare landa vivid expositionen. Här har naturligtvis mesta wängseln befarats och derför också försigtighetsmåtten ännu mora ökats; det finnes derföre här två pontoner, den ena för att aflemna och den andra för, att hemta passagerare. Vi komma utan alla ätvontyr i land, men se der vid den andra sidan, hvilken ofantlig kö! Båten. som lagt till vid bryggan för att hemta passagerare, är i en handvändning full och lägger snart ut, men minst dubbelt så mänga qvarstå på stranden och invänta hvar och en sin befordran efter tur och anciennitet. Lugn är man likväl, man canserar och skrattar, läser sina tidningar och tager saken trankilt, fast man kanske gått der en half umme och trampat innan man kommit så långt som ned till bryggan. Hela färden göres för 20 centimes, men enligt de fransyska omnibusprinciperna kostar det lika mycket hela vägen, hvar man än stiger på och at. I går, Söndag, skulle blomsterutstallningen och den reserverade parken bögtidligen invigas af kejsarinnan, men som hela dagen ett ihärdigt regn föll, hvilket för öfrigt tortwar ännu i dag, blef ingenting af, lika litet som det tyrverkeri, som i anledning af dagens högtidlighet skulle afbrännas vid Seinestranden. Men gömdt är icke glömdt, vi få vål igen det en annan gång. ; Jag hoppas på gunstbenägen ursäkt för att ljag i dag endast fört mina ärade läsare till expositionen. Vi träffas nästa gång derinne, soch få vi då fortsätta våra ströttåg. i Som postskriptum kan jag meddela, att de hitväniade skandinaverna vid den blitlvande sångfesten för sin enskilda konsert fått sig upplåten stora operans lokal, som srymmer cirka 2,000 personer. Gregorius. isöteborg d. 9 Maj i867