Göteborgsposten – 1 maj 1867, sida 1

till Aline, berätta henne hvad som tilldragit sig och uppmana henne att förlänga sitt uppehåll i England så mycket som möjligt, tills gamle Comels död, hvilken utan tvifvel snart måste inträffa, kunde sätta oss i stånd göra oss Deligny qvitt. Jag beslöt till slut att skrifva, men nu erinrade jag mig att jag förlorat ett godt tillfälle att sända ett enskildt bref till min syster med fuil säkerhet genom att lemna det till m:me Delasborde, som utan tvifvel gerna skulle hafva tagit ett sådant, hvars adress då kunde ha skrifvits af Clmence. Jag kom till den slutsats att risken af att skrifva med posten var mindre än att låta Aline förbli i okunnighet om förhållandena, och jag var äfven angelägen att låta henne veta det hon misstagit sig då hon trodde att det skrin hon lemnat i min vård innehöll något af värde samt att höra af henne hvad hon trott det innehålla. Tänkande härpå stack jag handen mekaniskt i fickan för att söka etter nyckeln till det vigtiga skrinet. Den fanns icke der. Detta öfverraskade och oroade mig. Jag försökte att i minnet återkalla de minsta omständigheter hvilka hade tilldragit sig då jag öppnade skrinet och öfverlemnade Alines juveler åt m:me Delasborde. Det var visserligen icke längre sedan än föregående afton som dessa tilldragelser egt rum, men jag hade sedan dess undergått så många sinnesrörelser, att tiden syntes mig tredubblad. och jag kunde knappast föreställa mig att dessa erinringar endast gällde gårdagen. Då jag lyckats i minnet återkalla alla enskildheterna af hvad som tilldragit sig, kom jag till den slutsats, att då jag fann det Aline måste ha misstagit