Göteborgsposten – 1 maj 1867, sida 1

Article Image
och hållet den känsla af religiositet, som ceremonierna äro ämnade att uppväcka, och jag måste ovilkorligen tänka på presten, som då ban skulle ha sin kollekt så bevekande utbrast: skramla icke med kopparslantar på Herrans altare. Oaktadt hans helighet påtven utlofvat 40 dagars aflat för hvar och en, som sålunda egnade de heliga relikerna sin dyrkan, med vil kor att han derefter läste tem paternoster och fem Aven, kunde jag naturligtvis ej komma i åtnjutande al denna förmån, men passade i stallet på i går, da erkebiskopen i egen hög person utdelade den påfliga välsignelsen, moå hvilken fullkomlig aflat följer, och hoppas således för det närvarande hafva mitt konto med! hiwlen klareradt. Men efter vi nu äro på väg utt studera pariserseder så gifves det f. n. ett ypperligt tillfälle dertill. Pepparkaksmarknaden? började i går, Påskdagen, på Place du tröne. Det är en aflägsen promenad till den östliga delen at staden, men för den som vill se det äkta pariserfolklitvet åÅ la tourbillon lönar den väl mödan. Place du tröne är en stor cirkelrund plats, prydd med tvenne stenpelare meu statyer, framför hvilka det lärer varit amnadt att upptöra en triumfbåge tili förherrligande at fälttågen tili Krim och Italien, såsom pendant till den motsvarande vid Champs Elysees, som förevigar den törste Napoleons segrar. Denna plan bar dock aldrig kommit till utförande, ehuru den i trä uttörda modellen at monumentet en ud varit uppsatt, men är nu borttagen, hvarigenom platsen sålunda är så mycket rymligare. Redan då man lemnar bastiljplatsen och kommer in på gatan Faubourg S:t Antoine, börjar marknadslifvet. Båda sidorna äro upptagna med stånd, uppfyllda med pepparkakor, tjocka och stadiga, kantade med mandlar och riktigt förledande, samt granna gubbar i alla dimensioner, äfvensom de nödvändiga röda, hårdkokta äggen icke få fattas. De finnas derföre också i massa. Men menni-kan lefver icke af bröd allena, icke ens at pepparkakor och karameller, derföre finnas till omvexling andra stånd med dockor, porslinsoch glasvaror samt andra småsaker. För att underlätta kommersen är i nästan alla stånd så inrättadt, att en rund skifva, på hvilken en pyramid af de magen eller ögat srestande bakeller konstverken är uppstaplad, vrider sig omkring sin axel, när den genom en lätt svängning sättes i rörelse. Den är ytterst kantad med ett litet tätt galler al jerntråd, liksom pinnarne i en kam, utomkring hvilket äro målade hvita fält, slutande med sina spetsar i de mellan dessa pinnar uppstående mellanrummen. En fjeder, sålunda anbragt att den räcker något mom gallret, representerar det afgörande ödet, som bestämmer hvilka lyckliga dödlige, som skola välsignas med de utbredda håfvorna. När denna sjeder stannar vid ett hvitmåladt fält har man nemligen vunnit, eljest icke. Åtminstone hvar tredje eller fjerde öppning är vinstgifvande. Men så finnas der också på sina ställen vissa röda band inknutna. Det är ull dessa som allas ogon lita, det är de, som berättiga till les gros lots, de stora vinsterna, som utgöras al de kolossalaste karamellerna med de grannaste omslagen, de mest gigantiska pepparkakorna eller hvad för öfrigt det uppfinningsrika menniskosnillet kan hitta på till variation. Sådana tourniguets, som de kallas, äro oundvikliga för att lätta samfärdseln mellan köpare och säljare. En sou, två sous, tre sous till och med kostar partiet, och om man också då och då får en vit blir man dock allt som oftast hugnad med en pepparkaka eller ett paket biscuiter, som man direkt kunnat köpa för ett par sous, men som nu smakar dubbelt bättre, sedan det blifvit dubbelt dyrare. Också anlitas dessa tourniquets flitigt och hvar man framgår hör man deras smattrande ljud. Eh bien! Vi fortsätta sålunda vår väg så godt vi kunna, trängande oss igenom de sammanpackade, sorlande hoparne, icke utan en knuft här och en trampning der, men det får icke hjelpas. Vågbalanser, der man på håret kan så veta hvad man väger, biljarder, kastspel, snurrningar, skjutbanor o. dyl. omvexla med salustånden. Aftven alla dessa inrättningar äro förenade med vinster för att vara riktigt lockande. Men ändtligen hafva vi trängt oss iram till sjeltva platsen, der

1 maj 1867, sida 1

Thumbnail