Göteborgsposten – 1 maj 1867, sida 1

nvimlet når sin kulminationspunkt. Det är här som alla dessa kringvandrande konstnärer och förevisare i olika brancher slagit upp sina representationslokaler och utföra sina hokuspokus. Framför hvarje at dessa lador eller tält stå utroparne och skräna at alla krafter, hvarjemte för ombytes skull larmas på trummor, messingsinstrumenter, ringklockor, jernplåtar o. dyl,, den mest infernaliska musik. Medan en del af truppen gör sina konster inne i salongen gå de andra utanför och visa sina granna kostymer och söka genom infall och grimaser locka publikens uppmärksamhet på hvad dem kaa beredas för nöjen genom att inträda i helgedomen, under det att vid de större etablissementerna, der mera storartade saker at större omfång utföras och som kosta hela 50 centimes eller en tranc att få taga i betraktande, hela personalen före början at hvarje afdelning måste ut på trappan och visa sig samt verkställa alla de evolutioner, som kunna sätta skrattmusklerna i rörelse och vicka nyfikenheten, såsom improviserade slagsmål och groteska upptäg. När man får så mycket gratis, hvad skall icke det då vara som man får se derinne? Upp för trapporna bara och in att se på herrligheten. Och de dråpliga skyltarne sedan, dessa mästerstycken at målarekonst, som gifva en så präktig ide om hvad som dväljes bakom denna mystiska förlåt! (Forts.)