Göteborgsposten – 29 april 1867, sida 1

skottets betänkande ovedersäglig. På utskottet har man ej ställt större fordringar än att uppgöra de allmänna grunderna för landtförsvarets ordnande. Har, såsom påtagligt är, uppfyllandet af detta åliggande mött stora svårigheter; har, mot hvad som föreslagits, giltiga anmärkningar gjorts, huru mycket svårare skall det ej blifva för regeringen, eller krigsministern, att af det kaotiska skick hvari trågan öfverlemnas, åstadkomma något helgjutet, något tillfredsställande, att sammanjemka le stridiga åsigterna, att afväga de skiljaktiga, skarpt utpreglade intressena? Såtillvida är både utskottsbetänkandet och diskussionen, samt de redan fattade besluten ganska lärorika. Men skall man ihågkomma detta då regeringens föralag blir för riksdagen framagdt? Sannolikt icke. Riksdagen skall ganska säkert hafva glömt sina egna fel och misstag och öfverflytta ansvarigheten för dessa på krigsministern, som icke förmått att nöjaktigt lösa de dubbelknutar som riksdagen sjelf slagit. Under sådana utsigter till klander och obehag — riksdagen skall nog veta att sjelf gifva sig absolution — är det obegripligt att och om någon vill bli krigsminister. Och huru lång tid har utskottet tillmätt honom för att af de lösligt uppgjorda, omgjorda och sönderrifna grunderna, utarbeta ett fullständigt förslag till armåens organisation, med dermed sammanhängande frågor? Jo, till riksdagen 1869. Således på ett år och 7!; månad skall detta jättearbete vara fullbordadt! — om möjligt är, tillfogar utskottet. Blir det icke möjligt, så skall man anse det oursäktligt med hänsyn till sakens omätliga vigt. En reflexion påtvingarsig den som läser betänkandet. Der talas om att arm6en skall kunna uppbringas till 90,000 man. Men är det möjligt att den skulle kunna förses med goda, tidsenliga vapen och med öfrig tillräcklig materiel? Och har staten råd dertill? Vore det icke vida bättre att nöja sig med en mindre talrik, men bättre utrustad arme? Det är endast några veckor sedan andra kammarens ledamöter, efter att hafva intagit en stadig trukost såsom förberedelse till sitt arbete, hög sinnadt vägrade den indelte soldaten under mötestiden — frukostmålet. Och så gör man anspråk på soldatens mod och fosterlandskärlek! Metoden att åstadkomma begge är i hög grad egendomlig. Jag har gjort mig skyldig till ett förbiseende, som jag bör rätta. I den för andra kammaren uppgjorda arbetsordningen var föreslaget, att, då voteringar föfotoges, skulle särskildt antecknas namnen de ledamoter, som icke voro tillstädos. Stadgandet är fullkomligt riktigt och är i flera andra representativa församlingar befintligt. Men i vår andra kammare blef det förkastadt. Man tyckte ej om kontroller på de obottärdigas förhinder.