Göteborgsposten – 25 april 1867, sida 1

Då i andra kammaren bränvinsbetänkandet diskuterades, framträdde egoismen i dess råaste form. Spritängorna genomträngde salen och dranken spelade en stor roll i nationalvälmågan. Det gällde först och främst att återinföra den olycksbringande husbehofsbränningen, och, om det lyckats. att få de förargliga bränvinskontrollörerna bortskaffade. Andra kammaren eger åtminstone en framstående ledamot — jag räknar ej flera mera tillbakastående — som endast har löftet om husbehotsbränningens återinförande att tacka för sitt val. För honom var således striden om 100 kunnors daglig miuimiviliverkning (i stället för 300 kanuor, som blef kamrarnes gemensamma beslut) at yttersta vigt. Han uppbjöd också hela sin kraft i den ädla striden och han sparade hvarken på klingande fraser eller halsbrytande sofismer.