Göteborgsposten – 25 april 1867, sida 1

hvad jag visste om Comels affärer och, ack! j jag hade förrådt grefvinnans hemlighet för honom. Haus kalla och otåliga sätt, hans tvära öfvergängar från talet om sin kär lek till ämnen som rörde hans personliga intresse och hans förargelse då jag förklarade min oförmåga att skaffa penningar fill honom af min man började först uppväcka mina misstankar. Han hunade min dårskap att ha gift mig med en gammal gubbe och förklarade att om han ej kunde skaffa penningar af Comel, skulle han veta att skaffa dem hos grofven. Han tvingade mig att lemna sig hittebarnsbiljetten och hotade att låta herr de Corandeuil köpa den till högt pris, eller ock, om han ej lyckades i denna skurkaktiga plan, utfordra barnet i kraft at biljetten och konfrontera det med grefven och grefvinnan. Clmence talade om skurkens hotelse i en ton som förrådde den fasa han ingifvit henne. Men hvilka voro de känslor med hvilka jag afhörde henne? Huru stor var ej den förskräckelse hvarmed jag erfor den fara som svälfvat, som ännu sväfvade öfver min systers hufvud. Om upptäckten af den falska hemligheten verkat så mycket, hvad verkan skulle då ej upptäckten af den verkliga medföra? Jag försökte ej dölja min rörelse för Clmence och hon fortfor: — Jag har lidit mycket, Antoine, genom den farhåga jag hyste att han skulle fullfölja denna hotelse; mitt undvikande af er då han var närvarande och mina bemödanden att göra era möten med honom så få som möjligt ha haft sin orsak i min fruktan att om han visste hvilket förtroende Comel hyser till er, skulle hans harm häröfver