Göteborgsposten – 24 april 1867, sida 1

genom glasdörren, och Clemence ledsagade mig ljudlös till min systers rum. Vi inträdde i rummet och hon till slöt sakta dörren samt drog derefter undan skärmen fö en liten lykta som hon bar och satte ljuset på golfvet ett hörn, försigtigt undvikande möjligheten af att en strål skulle kunna ses genom någon springa i fönsterluckorna Hvad det gammalmodiga rummet såg hemskt och spöklik ut med sina lindade möbler, sina öfvertäckta tapeter oci taket betäckt med en hel olymp af gudar och gudinnor hvaraf blott kunde urskiljas färgmassorna i den svaga be lysningen fran lyktan. Huru otydliga alla dessa sake voro, och likväl huru tydligt såg jag dem ej, huru tyd ligt ser jag ej dem ännu framför mig! Jag satte mig i et gammalmodig canseuse och bad Clåmence sätta sig vi min sida. Hon var mycket blek och en märkbar darrning skakade henne. — dlmence, sade jag, ni är i händerna på en elal och farlig man. Jag talar ej med er om denna sak endas emedan hans makt öfver er kan skada, om den ej redar har skadat min systers lugn. Ni och jag ha ej utbyt några förtroenden; men hvarochen af oss känner den hem lighet som är i den andres ego. Lätom oss derföre tals härom innan vi tala om er egen ställning. (För hvarje ord jag yttrade behöll jag i minnet att Clmence hade en oriktig föreställning i afseeude på fadren till Alines barn, samt att hon var fullkomligt okunnig om barnets död. Jag ångrade nu bittert att hon ej blifvit underrättad om den sistnämnda omständigheten). Säg mig sanningen, Clemence, sade jag; har ni förrådt Aline för Deligny?