Göteborgsposten – 24 april 1867, sida 1

2——— —— — —— — arbete till sig? Omöjligt. Han får från mor gon till afton besök af sysslolösa kamrater sSom sakna honom hos vinhandlaren och kom ma dit för att spionera. Ja, det antagna bru kets makt är så stark, att om på en fabrik der ett större antal arbetare sysselsättas, er del finnes, som icke äro medlemmar at societeten, så våga dessa, när de öfriga göra gråve ej qvarstanna för kamraterna, fast de sjelfva ej lyda under societetens lagar, utan måste då också antingen gå och Fra eller möjligen söka erhålla någon plats i annan stad. Till motvigt mot arbetarne hafva äfven arbetsgifvarne sina societeter; båda lägren stå rustade till strid och den sidan, som först behöfver den andra, måste ge vika. Arbetarne kunna nemligen hålla ut länge nog, emedan kassan, flitigt förstärkt under arbetstiden, stiger till betydligt belopp, hvarsörutom från London understöd erhållas från dervarande liknande förenivgar, som arbeta i gemensamt intresse och förbjuda sina medlemmar att antaga anbud om engagement från Frankrike, vore de än aldrig så lockande. Häromdasen hade jag den turenatt få bevittna en eldsvåda. Sådana äro visserlig n icke sällsynta i Paris, men som inga offentliga signaler gifvas, kan man vara ett par gator derifrån och ingenting veta af, och derlör har man enligt fransmännens år gt de la chance, om man råkar på någon. Att här, der den minsta obetydlighet kan förorsaka en folksamling, ej var brist på tolk, var klart, och sorlet och skriket var ofantligt. Den trånga gatan och de höga husen, i hvars öfversta våning det brann, försvårade betydligt släckningsarbetet, men öfverallt såg man de raska powpiCrernas blanka hattar sticka ut genom fönstren, hvarefter sprutningen snart vari iull fart från alla sidor. I åtskilliga repriser sågs folkmassan i ohejdad flygt skynda sig från brandstället, som om elden suttit dem sjelfva i hälarne. Ta chaine! La chaine! ropade de ål hvarandra och det satte vingar under fötterna. Man ville taga dem till vattenlangningskedjan, men som vanligt ville väl alla Be på, men ingen hjelpa till. Här gats ingen pardon. In i kedjan eller fly! At omtänksamhet om eget skinn torde det vara bäst att låta bortrycka sig med strömmen — och derför försvinna vi från scenen. Gregorius.