Den 13 April. Dechargebetänkandet — konstitutionsutskottets restransakning med regeringen — utgjorde i dag föremål för begge kamrarnes behandling. Att den nuvarande ministeren eger motståndare i begge kamrarne mer och mindre oförsonliga, mer och mindre prononcerade, derpå fick man tillfyllestgörande bevis, äfvensom att i törsta kammaren ledamöter finnas som ännu icke hunnit försona sig med regeringens stora andel i representationsreformen. Men då det föll sig svårt att direkt angripa ministören så valdes den beqvämare omvägen att klandra konstitutionsutskottet, som icke anställt tillräckligt omfattande vivisektioner på hrr statsråder. Med denna egendomliga sjelfbeherrskning som grefve Henning Hamilton eger, denna konstlade köld, som antyder tillvaron af en förtärande eld under ett artificielt islager, angaf grefven att konungamakten nu, etter det nya statsskickets införande, ej står så orubbad som förr och har behof af koncentrering såsom motvigt mot riksdagens inflytande. Meningen härmed tycktes vara att regeringen icke är nog stark. Talaren ordade om det parlamentariska styrelsesättets fördelar och olägenheter, om en styrande riksdag, hvars