Göteborgsposten – 16 april 1867, sida 1

ningen, är obestridligen huru interpellationsätten skall utöfvas. Det är lika vigtigt att! len rätt fixeras, som att den icke blir miss brukad. Då således i den nya arbetsordningen föreslagits, att, ledamot kan utom dagordningen få framställa spörjsmål till konungens rådgifvare, är det riktigt att detta bör skriftligen aflemnas, hvarefter kammaren skall besluta, utan föregående ötverläggning, huruvida : spörjsmålet må framställas eller icke. Dermed är principen erkänd; men kinkigare är det att bestämma om medgilvandet att få interpellera konungens rådgitvare skall bero bå enkel pluralitet eller icke. vid frågans behandling i andra kammaren yppadei berörde alseende stora betänkligheter. Man truktade tör möjligheten att majoriteten skall kunna undertrycka en interpellation; men då de aldra flesta frågor för öfrigt genom enkel pluralitet skola och kunna afgöras, synes icke i detta fall ett undantag böra ske. Det blet ock kammarens beslut. Om interpellationsrätten skall hållas uppe i det stora värde som den förtjenar, är det obestridligt att den med all omsorg bör begagnas, och dertill fordras ett strängt korrektiv; det verksammaste torde ligga i den prötningsrätt, som blitvit majoriteten lemnad. Det var troligen derför som hr Björck återkallade sitt af flera ledamöter understödda förslag, att interpellation skall medgifvas då ett visst antal ledamöter, t. ex. 30, derom förenade sig. En annan, icke minst ur konstitutionel synpunkt vigtig, af stor praktisk betydenhet och i framtiden inflytelserik tråga har ätven blifvit afgjord, men med olika resultat i kamrarne. Häradshöfd. Myrtin hade nemligen väckt motion gående ut på uppskof med arbetet å den del at Wermlandsjernvägen, om hvilken vid sista riksdag en så litlig strid fördes. Med uppskofvet åsyftades en närmare undersökning af Norumsliniens företräde framfor den beslutade riktningen. Jag hyste vid för liden riksdag den öfvertygelsen att Norumslinien erbjöd stora fördelar, ehuru byggnadskostnaden skulle blitva högre och vägen något längre; men då ständerna föredrogo den billigare och kortare riktningen, så torde detta beslut nu böra respekteras. Andra kammaren hyllade ock denna åsigt med 98 röster mot 76; första kammaren fattade ett motsatt beslut med 49 röster mot 46. Om nu denna tråga skall blifva föremål för ny votering i begge kamrarne och deras afgilna röster för och emot sammanråknas, så torde resultatet blifva att den föreslagna undersökningen förkastas, och foljaktligen den förra riksdagens beslut blifva beständande. Det torde i alla afseenden vara högst betänkligt om den ena riksdagen tager sig före att upprifva beslut som en töregående riksdag fattat, åtminstone bör det vara till stora fall som blixten sparas.