Göteborgsposten – 16 april 1867, sida 1

Jernskrinet. Öfversättn. från Engelskan. Föga mer än ett år efter den natt då det namnlösa barnet utandats sin sista suck vid mitt bröst, hade Aline framfödt en son. Hon nämnde några gånger i korthet för mig om sin gosse, och straxt efter sed w han hunnit bli två år gammal erhöll jag ett bref från henne innehållande dessa ord: Min son är död, min bror. Hans amma tillika med Clemence och fröken de Corandeuil hade tagit honom till den förfallna qvarnen. Isabelle var trött och satte sig på en af de nedfallna stenarne som ligga öfver stranden. Mitt barn satt i hennes knä och såg på det frambrusande vattnet, då med ett glädtigt utrop, Åliksom någon kallat honom, såsom den stackars förskräckta amman yttrade sig till mig, gossen sprang ned från hennes knä och föll i strömmen. Den blinda fröken de Corandeuil skrek högt i sin hjelplösa ångest och åtskilliga karlar kommo springande till det ställe der min gosse försvunnit. Men strömmen är djup och stark der och den för snart sitt rof ut i