Göteborgsposten – 13 april 1867, sida 5

Pensioner at solkskolelärare. Till Red. af Göteborgs-Posten. Man har påstått att folkskoleläraren i förhållande till statens öfriga tjensteman blifvit alltför SyÅm derligt behandlad, och nekas kan ej det riktiga i ett dylikt påstående; men fastän ännu mycket kan vara att önska för hans tillbörliga tillgodoseende, tyckes man åtminstone ha funnit den väg, man bör följa. I sammanhang med reglementet för folkskolelärarnes pensionering, har K. M:t äfvenledes i nåder låtit utarbeta ett förslag till reglemente för pensionering af folkskollärares enkor och barn, öfver hvilket förslag K. M:t genom konsistorierna och vederbörande kontraktsprostar begärt folkskolelärarnes utlåtande. Hufvudmomenterua i detta förslag innehålla våäsentligen följande: 1:0 Att hvarje folkskolelärare, vare sig gift eller ogift, är skyldig at: inträda i föreningen och det efter samma belopp, för hvilket han sjelf är pensionerad i solkskolelärarnes egen pensionsförening, och utgör detta belopp minst 400 och högst 1,000 rdr. 2:o Att till pensionskassan erläggas: inträdesafgift med 5 proc., årsafgilt med 3 proc. och ifall delegare är gift eller enkling med barn en årlig äktaaskapsafgift med 1 proc., allt beräknadt efter det belopp, för hvilket han vunnit inträde i föreningen. 3:0 Enkas pension utgår årligen med ss6 af det belopp, för hvilket afgift erlagts till kassan, eller, i händelse hon har oförsörjda barn, med !, af samma helopp, förutsatt likvisst, att delegare betalt årsasg tt i 15 år och äktenskapsafgilt i 5 år, ty i annat tall räknar kassan sig till godo dessa afgifter genom afdrag från pensionsbeloppet. Det är ej insändarens mening att klandra den regeringsätgärd, som framkallat det ifrågavarande so-slaget, dock synes det tydligt för hvar och en, utt någon väsentlig fördel aldra minst vinnes för den svagt aflönade solkskoleläraren. Det torde tillatas göra en jemsorelse. Autager man, att en lärare, som inträder i skolans tjens vid 21 års ålder, hvilket numera torde vara det vinligaste förhållandet, pensioneras efter minimilönen 400 rdr, så är han skyldig act till enkekassan i inträdesaf.ift erlägga 5 proc. dera! eller 20 rdr, i årsafgift 3 proc. eller 12 rdr samt, om han inträder i äktenskap, ytterligare 1 proc. eller 4 rår. Detta utgör årligen: ränta å inträdesafgifven 1 idr, årsoch äktenskapsafgifterna 16 rdr; summa 17 rdr. Denna årliga afgift garanterar då, såvida den utgätt i 15 år, en möjligen blifvande enka en pension af 66 rdr 67 öre, eller, om hon har barn, 100 I rdr, och detta så länge hon ej inträder i nytt äktenskap. Tager deremot en lärare vid nämnda ålder en lifassurans å t. ex. 1,000 rdr, så betalar han i årlig afgift för denna 18 rdr 40 öre (se försäkringsaktiebolaget Skandias prospekt för lifförsäkring, tabell I, a). Således, då man tager i beräkning inträdesasgiften i ofvannämnda pensionsförening, blifva utgifterna för en lifforsäkring å 1,000 rdr och för garanterandet af enkas pension å 66 rdr 67 öre ungesärigen enahanda. Man inser lätt, bvilket som medi6: den största fördelen. Skaffar man sig en lilassurans, så utfaller summan under alla forhållanden