Göteborgsposten – 12 april 1867, sida 1

hänryckande, glädjen stod högt i taket; alla, papporna inklusive, ropade i korus till de snälla artisterna: Gif oss en sådan fest hvarje år! Vid middagstiden samma dag anförtroddes major Myhrbergs stolt åt allas vår moder jorden. Han hvilar på Johannis kyrkogård invid general v. Döbelns graf. Han fick generalshonnör vid jordfästningen. På kistan, som bars till gratven af korporaler vid f. d. finska, numera Andra gardet, stod endast August Maximilian Myhrberge, och det var nog. Under jordtästningen låg på kistan en hederssabel, som den allidne lått för många år sedan; när, hvar och af nvem hade aldrig omtalat, blott att det var en hederssabel. Hans stoft följdes till grafven al hans åldriga syster, en stållig gumma, at en bror, ännu en kampagestalt, och af eu stort antal vänner och beundrare, som objudna infunnit sig. Prins Oscar afreste igår till Paris för att bli borta i tre veckor. Tills i förgår var det afgjordt, att pring August skulle foljt med för att någon tid vistas i Schweitz, avars klimat ansetts nyttigt lör hans försvagade helsa. Men prinson insjuknade igår så betänkligt, att resan måste inställas. Konungens beslutade resa efter riksdagens afslutande till Frankrike, för att begagna baden i Vichy och besöka Paris, är beroende at de politiska händelserna i Europa, som torde bli invecklade, om gamla märken hålla streck. Statsrådet Lagererantzs helsotillstånd är ganska betänkligt. Vand vid ett rörligt lif, nödgades han vid emottagandet af finansportföljen använda sin tid i ordets hela bemärkelse dag och natt vid skrifbordet, ty hos oss måste herrar statsråder arbeta sjelfva, och dertill kom arbetet före och under riksdagen, nu mera ansträngande än tillförne. Statsrådet Lagercrantas helsa blet då bruten, eller nära bruten, och om den kan repareras, så fordras dertill i alla fall lång tid. Det torde ej bli så lätt att få en ny finansminister om hr L. afgår; ty de som vilja blifva det, kunna ej, och de som kunna, vilja ej. Då riksdagen behandlat hufvudtitlarne, trodde man att landets representanter skulle efter väl förrättade göromål kunna hemförlofvas i medlet af nästa månad. De erfarna börja i detta tall hysa tvifvelemål, och dessa skola öfvergå till visshet, om vid behandlingen at de ännu återstående ganska vigtiga frågorna, samma raseri att tala och tala om, kominer att fortfara hädanefter så som hittills varit fallet. I andra kammaren är talträngdheten värst. Man förbereder sig på långa tal i anledning at dödsstraffets afskaflande. Detta ämne är, då man absolut vill ådagalägga sin talfärdigdhet, outtomligt. Kommer så landtsorsvarsutskottets betänkande, hvilket, snart färdigt, är ett rikt ämne för talotningar. Vidare Åvältärdsutskottets snart fullbordade opera omnia. Hvem skall ej draga sitt strå till den stora stacken? Ty icke går det an alt låta ett så vigtigt ämne, så inveckladt, emedan det måste göras inveckladt, passera utan långa tal? Jag törmodar att det blir vid detta tillfälle, som hr Key skall infria sitt löfte att bemöta frih. Gripenstedts anförande rörande Sveriges betryckta ställning, hvilket afgats då frågan om gevärsanslaget diskuterades. Och till sist ha ju våra representanter den kinkiga frågan att lösa: inländskt eller utländskt lån tör statstinansernas ordnande. Nog går det an alt tala om upplåning inom landet för jernvägsbyggnadernas fortsättande, men då det kniper skall tonen snart stämmas om. I alla fall måste många tala om, ölver och bredvid ämnet. Och så kommer en stor massa andra betänkanden från utskotten, som väl icke kunna utan tal affardas. Så när hade jag glömt de förestående valen till fullmäktige i banken och riksgäldskontoret, samt direktörsvalen vid lånekontoren. Om dessa förtroendeposter kommer dock ej att talas uti, men desto mera utom kamrarne, talas, underhandlas, kombineras och intrigeras, törst om hvilka skola bli elektoAEA —— 22 1 det endast behöfts. att ert beslut