Göteborgsposten – 12 april 1867, sida 1

Marokko, Kina, Japan eller Egypten, hvilketdera man behagar; man går kring verlden lika fort som ett telegram. England och merika ligga så fredligt intill hvarandra och af några horn i sidan märkas intet spår. I Preussen sitter segervinnaren, den nyaste upplagan af Alexander Magnus, stolt och hotande på sin häst (några dagar före expositionens öppnande var om hjelmen virad en lagerkrans), och midt emot, i Belgien, sitter Leopold den I:ste så blygsamt med hatten i band för honom. Allt är godt och väl. Man behölver således icke mera företaga sig några rundresor kring verlden; verlden är samlad här på en punkt; men ack, jag fruktar att när hvar och en kommer till sitt så tänker han liksom jag om tallarne vid Ornässtugan: nuru litet J ändå representeren mitt stolta täderneslands natur! Hvar se vi här de mörka skogarne, de jerngråa sjellen, de dånande torsarne, de viusträckta sjöarne med siua vikar och holmar? Likaså tänker väl Schweitzaren då han ser sin Alpjägare, uppkrupen på en slacieral träd, och samma tankar genom korsa hvar och en som tänker och känner: hvor herligt er mit Födeland. Men oaktadt efterbildningarne sålunda i viss grad äro svaga, är det dock pikant nog att vandra här omkring mellan alla de olika töremål, som utbreda sig för ens blickar. Då allt blir färdigt kommer intrycket att bli storartadt: för närvarande får man blott en aflägsen aning om hvad det är afsedt att blifva. I parken äro arbetena ännu mera på efterkälken än inne i byggnaden, och i den reserverade delen, der blomsterodli: gens alster skola utveckla sina skimrande färgprakter, är nästan allting tomt och en del paviljonger blott delvis uppsatta. Hvad som der utan tvifvel blir bland det intressantaste äro de båda aqvarierna, ett sötoch ett saltvattens, men äfven de äro ännu tyvärr blott stommarne at hvad de skola blitva. Inne i palatset deremot är lif och rörelse. I maskinafdelningen, som man alltid först råkar in uti, — den lilla matoch dricksvarusidan kommer man så obemärkt törbi, men der äro också nästan blott ställningarne uppe! som skola uppbära alla dessa gommens läckerheter, — arbetas med full fart. Der spinnes och kardas bomull och väfvas tyger i oändlighet. En engelsk modell af en jernvägspostkupå visar en inventiös inrättning att utan minskning af tågets fart kunna aflemna och hemta postväskorna. På den genom galleriet löpande estraden kan man tå en liten öfversigt öfver hvimlet. Hviloställen inrättas här och der i små paviljonger. Så har Preussen vid inträdet till sitt område uppfört en elegant paviljong af schlesisk marmor, med ett par portar i skulpterad ek och ett par dito af gjutet jern; för öfrigt elegant inredd med ljuskronor, statyer och dylikt. Till Portugal passerar man igenom ett rikt orneradt porthvalt i samma stil som dess slott nere i parken. Men nu komma vi till Sverige-Norge. Det enkla smideriet som bildar porten draperas på ömse sidor at väldiga nät. Låt oss nedstiga tör att närmare se på jernlandets maskinatdelniag. Der tronar först och främst en väldig pyramid af diverse jernstänger och tackor, både släta och vridna, på en fot af malmer, med namn på våra flesta grufvor, öfverst prydd med en strålande krans af jernhandteringens märken. En ångpanna, en Bolinders spis jemte strykugn, en modell till ett fyrtorn, som tyckes vara af ungefär samma konstruktion med det i franska parken i naturlig storlek uppförda etc. ete. I Norge tyckes man mest ha lagt an på fiskeriutställning. Midt ibland nät och båtar står ettlitet konstverk i skuret trä, en fiskinsaltning i Bergen, som jag tror mera försvarat sin plats och bättre uppmärksammats i de inre afdelningarne, t. ex. bredvid den utmärkta gruppen Til Seters. Efter vi nu kommit att göra en afvikning inåt, så låt oss se på Gustafsbergs rika och smakfulla uppställning, som presenterar sig så utmärkt. Här och der instuckna kort, såsom