Göteborgsposten – 5 april 1867, sida 1

—— 1de— uppläggning å Möllerska plantaget af den jord, som vid Pustervikskanalens utvidgning uppsräles, och i sammanhang dermed sundhetsnämndens hemställande angående uthyrning af Möllerska plantaget, bitölls. Stadsfullmäktige ätskildes derefter omkr. kl. 2, 1 e. m. Teatrarne. På båda teatrarne spelas i afton och de båda direktörerna tyckas, innan de lemna denna plats, vilja leverera en riktigt grundlig duell. Mindre Teaterns direktör bjuder i qväll på en ny treakts-operett, Resan till Kina, hvilken utmärker sig för en munter libretto och en lekande, melodiös musik. På uppställningen har nedlagts betydliga kostnader och möda. BI. a. föreställer scenen i sista akten en ångbåt, å hvars däck händelserna tima. Nya Teaterns direktör har tagit både sången och dansen till bundsförvandter i qväll, för att vinna seger. Den dramatiska afdelningen upptager tvenne gerna sedda komedier: Stackars Mammor och Den grå Paletån. I öfrigt uppträda mellan akterna de svenska qvartettsångarne och dansöserna Heloise och Clara. Till försvarsfrågan. Vi hafva i dagarne tått oss tillsänd en märklig broschyr, med titel: Några upplysningar angående MilisSystemet i Schweiz af en Svensk Officer. Densamma, som efter en kortfattad, men ganska åskådlig framställning af armeorganisationen i Schweiz, äfven innehäller en polemik mot flera af de af hr S. A. Hedlund i Reseanteckningar i bref från Schweiz uppställda satser, synes oss vara buren af en varm fosterlandskärlek och i allo förtjent af att uppmärksammas vid sidan af nämnda reseanteckningar. Arendet tillhör dagens mest brännande frågor; dels derför och dels på grund af dess egen utomordentliga vigt för hela landet och nationen förtjenar detsamma att från alla sidor belysas. Audiatur et altera pars! sade den gamle romaren; må denna regel äfven gälla vid de moderna meningsskiftningare! Författaren till ifrågavarande broschyr uppträder isynnerhet mot den af hr Hedlund förordade sats, att de fasta kadrerna ej äro ovilkorligt nödiga och att derför den indelta armn må försvinna samt, enligt schweiziskt mönster, efterföljas af en blott, exclusiv folkbeväpning. Förf. meddelar några utdrag ur bref från schweiziska officerare, afsedda att bemöta hr H:s uttalade meningar, för hvilka han velat hemta stöd, äfven han, i schweiziska officerares yttranden. I ett bref från en dylik officer, som tjenat i en af Europas förnämsta armåer och sedan en längre tid och fortfarande tillhör schweiziska generalstaben, der han innehar regements-officers grad, yttras så lunda bl. a. följande: Jag bör icke lördölja en stor olägenhet i vår (schweiziska) milis-armå, och den består i våra kadrerg bristande öfning, Officerarne och underofficerarne sakna tillrscklig grundlighet, särdeles i tjenstens praktiska utöfning. För att afhjelpa detta borde deras första öfningstid åtminstone fördubblas och kadrerna återkomma hvarje år, för att öfvas. Man bar studsat tillbaka ända hittills för dessa mått och steg, hvilkas nödvändighet man likväl erkänner, om man vill se vår milis fullkomligt uppfylla sitt ändamål, emedan de officerarne och underofficerarne pålagda uppoffringarne redan äro så stora, att man i vissa kantoner nödgats göra hvarje befordran till ett tvång ända till uppnådda 30 år. Våra offentliga talare nämna aldrig om detta förhållande, men som det finnes inskrifvet i halfva antalet af våra kantonal-lagar. så kan det icke vara ur vägen att påpeka det för edra politiskt-militära teoretici. -Jag är dock osvertygad, att vårt eystem i princip och i sig sjelft är godt och det tvifvelsutan har ganska stora moraliska fördelar, i det armen icke bär är sammansatt af endast de fattigaste och mindre upplysta klasserna i samhället, utan i sanning innehåller kärnan af nationen; men för att göra systemet helt och hållet praktiskt och värdigt att tagas efter af andra länder, borde man till en början komplettera det genom att skapa en permanent generalstab, på det osfficerarne, hvaraf den består, må hafva en b-tryggad framtid och kunna sysselsätta sig endast med deras miitära kallelse. Dessutom fordras det ständiga kadrer för den aktiva armeen; landtvärnet kunde vara dem förutan. Med en dylik förbättring är jag öfvertygad om, att vår milis skulle kunna motsvara anspråken på en permanent arm, och man skulle derigenom kunna undgå att så ofta, som nu år äsallet, kalia medborgare under vapen. . , Med tillhjelp af Eder indelta armå skullen j hafva lätt, såsom det synes mig, att i Svelige förverkliga hvad jag lifslgi önskar för Schweiz, neml. att hvarje kompani af Edra indelta bataljoner bletve kärnan för en bataljon milissoldater. hvarigenom j skullen ha en arme minst 4 gånger så stark och likväl solid. Men det är klart att, för att ernå detia