Göteborgsposten – 5 april 1867, sida 1

LE låtas. Drätselkammaren hade, i enlighet i statskamrerarens törslag i ämnet, afgitvit ett utlåtande af töliande hufvudsakliga innehåll: Ehuru tomtqvarteret synes vara serdeles passande för ifrågasatta andamalet, och hinder ej möter för less upplåtande, anser sg Drätselkammaren likväl — iå byggnaden endast är alsedd för en särskild korporauon inom samhället, och dess uppförande saledes icke lärer kunna betraktas såsom eu kommunens gemensamma angelägenbet, samt härtill kommer, att en del af byggnaden är ämnad till salubodar och magasiner, alveusom ingilna ritningen upp ager en boningslagenhet å 6 rum, med tambur och kok, hvilka samtliga lägenheter vål maste antagas lemna afkastoing, om ock denna torde komma att till betydlig del atga för inrattningens underball och vård m. m. — icke kunna tillstyrka, att tomiqvarteret kostnadsfritt upplåtes till arbetareföreningen; bvaremot Drätselkammaren, på de af Stadskammaren anförde skäl, soceslar: att, derest styrelsen för Göteborgs Arbetareförenivg visar, att föreningen blifvit behörigen konstitucrad och erhållit af vederbörande myndighet faststäldt reglemente, staden då till nämnde förening upplåter, med full egauderätt, tomtqvarteret N:o 85 Litt. A. i Vestra Haga, för uppförande derå af ifrag varande byggnad, emot en kopesumma af 24,0vv rdr rmt, samt under följande vilkor: att af kopesumman till stadskassan kontant inbetalas 4,000 rdr, inom 6 månader elter upplåtelsens beviljande, och återstående beloppet 20,000 rdr får äntelritt innesta, emot i egenuomen antecknad skuldförbindelse; att, derest byggnaden icke inom d. 1 November 1870 är uppförd samt under tak, eller stadens vederbörande myndighet skalle finna, att byggnaden icke begagnas till det dermed alsedda ändamål, förberörda köpeskillingsåterstod 20,000 rdr, då skall anses vara till betalning förfallen, och egaren al lastigheten skyldig att, viu pålordran, genast till stadskassan inbetala beloppet; att byggnaden, hvilken, med afsende å platsens framstående läge, bör i prydlighet och omfång fullt motsvara den å de iogiuna mtniovgarne upptagna, skall uppföras af sten, i enlighet med ritning, som kan blitva af Magistraten saststalld; HUr Berger, som i detta ärende först begärde ordet, yttrade, att då Göteborgs arbetarclörening anhållit att erhålla ifrågavarande tomt utan betalningsskyldighet, men drätselkammaren tillstyrkt tomtens upplåtande till samma förening emot betalningsskyldighet, så vore det nödvändigt att efterhora om foreningen ginge in på de framställda vilkoren. Tal. vore ou ej beredd att med sin röst bifalla den begärda upplåtelsen, ehuru han ej egde något skäl för obenägenhet mot arbetareföreningen. Tal. hade sjelf alltid hyst den åsigt, att om man skall kuona verka för den arbetande klassens utveckling, så skall denna utveckling ställas i förbindelse med sörbättrandet af dess ekonomiska förhållanden. Tal. erkände vidare, att tanken på en gemensam församlingslokal vore af betydelse för sakens framtid, men en annan fråga vore, om det sätt, hvarpå man tänkt sig att denna lokal skulle anskaffas, vore det rätta. Man finner i den till stadsfullmäktige gjorda framstallningen intet. nämndt om kostnadsförslag för byggnaden, intet om möjligheten för föreningen att sammanbringa de för företaget erforderliga penningarne, ej ens om föreningen blifvit bebörigen koustituerad eller erbållit af vederbörande myndighet faststäldt reglemente. Erfarenheten har i sådane saker som denna lärt, att om man tager; steget för långt ut, så träder man öfver målet. Frågan är först om de för byggnaden erforderliga medlen skola kunna åstadkommas, och om detta ej visar sig fullt möjligt så bör föreningen kunna provisoriskt inrätta sig, utan eget hus. Den är ännu i sin linda, och likväl har den redan nu fått disponera stadens bästa lokaler. Den har redan börjat en vigtig gren af sin verksamhet, handelsrörelsen, utan att bygga hus; och dess existens kan ej vara beroende af den storartade verksamhet, som det framställda förslagets bifallande skulle föranleda. Tal. trodde, att föreningen skulle riskera sin framtid om densamma byggde upp ett intecknadt hus. Det skulle för en hvar kapitalist vara motbjudande att lemua penningar till byggnaden, om han visste att hav ej egdo full säkerbet att återfå sina penninsar, med mindre än att han åfven tänkte sig möjligheten att låta huset gå under klubban. lnda sätset för anskaffande af medel trodde tal. vara att åvägabringa en akteteckning på mindre summor. Innan nagot af staden åtgjordes i saken borde man dock ha moralisk osvertygelse om möjligheten af att anskaffa medlen. Tal. önskade den bästa framtid åt soreningen och trodde att man skulle göra föreningen on stor tjenst ifall man ger anledning till lugnare osverlaggning och mognare estertanka i detta ärende. De synliga berakningarne ha bhfvit framställda med stilistisk talang, men ej försedda med affärsmannens kalkyler, och dylika ärv dock nödvändiga, då det gäller en byggnad som af somliga uppgifvits skola kosta 70,000 rdr, men enligt andra uppgifter 200,000 rdr. — Tal. betviflade lör öfrigt att föreningen hade behof att just erhålla denna tomt, en bland stadens förnämligare. Nästan hvarje år framkommer något förslag om en offentlig byggnad, för hvilken någon stadens tomt kan tagas i ansp äk. Så har man nu behof af en tomt för ett nytt offentligt läroverk, och innan det blir visadt, att det icke gifves en bättre, disponibel tomt för detta ändamål än den af arbetareföreningen begärda, så ville tal. ej att staden skulle: afhäånda sig densamma, — Tal, önskade nu att arbotareföreningens styrelse skulle komma i tilltälle att närmare yttra sig och lemna upplysning om de åtgärder, föreningen vidtagit för att verkställa byggnaden samt om dess konstituering och rogleomente. len hvar lemnar i sin enskilda hushållning mod glädje sin hjelp till den som begär sådan, ifall man ser att mon med denna hjelp kan något uträtta. Finner man icke detta, så båller man sig tillbaka, ty detta är on sky!dighet emot en sjelf, på det att man ej må förslösa