En kullsegling. (Meddeladt af distriktlakare Collet till Norska Skillingsmagasinet.) Fredagen den 18 Maj 1866 företog jag tillsammans med två af mina ständiga skjutskarlar — nemligen Mikkel Jahnsen Lindaas och Lars Bendixen Spjelnes — en resa till en gård på Badöen i Manjers prestgäll, der nervfeber en längre tid grasserat. Gården låg 194 mil från mitt hem, och den första milen måste tillryggaläggas sjöledes, under det den minsta delen af vägen var till lands och tillfölje af markens ojemna beskaffenhet mycket besvärlig. Då vädret hela dagon varit fuktigt och kyligt och jag i omkring fjorton dagar varit opasslig, utan att likväl på grund af den starka sjuklig heten i distriktet ha velat lägga mig hemma, var jag på denna resa mera än vanligt påklädd, i det jag utom den dagliga drägten var försedd med resbyxor och ytterrock, tröja och benkläder af oljadt tyg samt sjöstöflor och en tjock schawl. Bortresan gick bra; vinden var en frisk sydostkultje, dock icke starkare än att den tillät begagnandet af fulla segel, hvarföre