Göteborgsposten – 4 april 1867, sida 1

IIIÖI OUBUH UU I HRAPIII. kammaren uppstått ett alldeles rasande begär att så intaga ds der stolarne i kammaren, der statsråden sitta? De äro ju så inbjudande för maktlystet folk, och statsrådstätöljerna på slottet äro sidenklädda och mjuka — tros det. Om således en ministerkris förberedes? Ja, hvem vet? Om t. ex. grefve Arvid Posse skulle vilja mottaga justitieministersportföljen? Han har varit fiskal, visserligen mycket klen, i den hofrätt der morbrodren var president. Hans farbror har varit justitieminister, också temligen klen; han har således anor inom detta fack, och anorna nu för tiden äro ej så långa som förr. På utrikesministers-kundidater, — jag säger ej Åämnen precist — saknas ej tillgång. På denna plats fordras nu endast en man som vill föra en ärlig politik, och hvem vill ej bjuda på en sådan? På subjekter passande till sinansportföljen — ötverflödig tillgång. Hr Key vore ju alls icke oäfver, just icke heller frih. v. Schulzenheim? En tjerdedel minst af hela kammaren passar till krigsminister — de ha ju alla gått igenom en fullständig kurs, bland annat i taktiken, och belästningskonsten har ej heller blifvit förbisedd. Sjöminister? Herre Gud! Det måtte väl ej vara svårare att nu ofvertaga den poriföljen, än för hr Almlöf att bli befälhafvare på ÅSalamandern? Hela kammaren har ju under behandlingen at sjöväsendet visat sig vara fullt inne både i det högre och lägre Åsjömanskapet. Ingen har visat tecken till qväljningar ens. Civilminister? Uppriktigt sagdt, hvem kan ej nu taga emot ett så ringa bestyr? Inga jernvägsbyggnader sätta honom myror i hufvudet, och de kuranta målen kunna handläggas vefter omständigheterna af expeditionschefen, som i alla fall väl skall göra något för sin höga lön. Ecklesiastikportföljen? Hr Grafström vore visst icke oäfven, men han är kanske för stor vän af sötsaker, och är måhända derföre olämplig, ty mannen skall vara bäsk at Big. 1 så tall är rektor Siljeström ojemförligt mera passande. Han tog atsked och fick statspension för obotlig sjuklighet; men med den ökade makten kom belsan åter. Och på konsultativa statsrådsämnen är tillgången så stor, att den gränsar till bryderi. För min del skulle jag rösta på hr De Mar och Jöns Pährsson i törsta rummet; begge ha figuren för sig; begge äro det torra förnuftets män, inga fantasiens martyrer, och skulle man vilja taga folk ur de djupa lederna i kammaren så har man ju Hindrik Hansson — prinsessans stränge förmyndare in spe —, Pehr Nilsson i Espö, Medin, Ola Jönsson från Kungshult och ett par tjog andra att välja på. Ni skrattar naturligtvis åt dessa mina funderingar. Allt för gerna! Men tro mig, här uppgöras statsrådslistor både i parti och minut, på skämt och på allvar. Vi så väl se! Vi få väl se! plägade presidenten v. Hartmansdorff säga. Jag vill för egen del säga, att största svårigheten dock torde blifva att åstadkomma sen ärligare konselj än den närvarande. Men swyvärr, jag är ministeriellhar man sagt, och det får man alls icke vara om man nu vill bli minister. Apropos den blitvande ministrsörändrinIgen, så får jag nöjet meddela, att professor S:t Roman gör mycken lycka. Han är en Iskickligare eskamotör än någon i begge kamrarne, och är nästan skickligare på munharmonika än någon i andra kammaren, men är dem bestämdt underlägsen i konsten att förvandla sig. Han lärer sätt elever i konsten att göra mirakulösa drillar. För att nu återgå till den aldra flinthårdaste allvarsamhet, så vill jag fästa er uppmärksamhet på en — kokapparat, inventerad af norske premierlöjtnanten Julius Dauller, hvilken apparat, här försökt. tillvunnit sig I både vetenskapsmäns och praktiskt folks synsaerliga beröm. Den medför betydlig bränselbesparing och maten blir af en förträfflig be(skaslenhet. Den begagnas dagligen för att I bereda den mat, som det här förlagda Norska skarpskyttegardet (100 man) erhåller. Fastän maten alltid med stor omsorg tillagats (at manskapet sjelf, ty truppen ensamt har fördelen af om mathållmngen kostar mindre än (kronan anslagit), de erkände att med ifrägasparande apparat blef den ändå bättre. Den kan användas i huru stor skala som heldst, följaktligen vid alla större matinrättningar. Under det att åtskilliga korrespondenter från Paris förskottsvis nedsablat, eller åtminseem RENEE — —