Göteborgsposten – 3 april 1867, sida 2

tysk, och att han vill bevara sitt lands sjelfständighet. Han har nu vunnit den genom fördraget med Frankrike och Preussen kan således ej denna gången komma till Zuydersjön. I ett bref från sjelfva Luxembourg at d. 27 Mars skrifves till Allg. Zeit. : Gentemot de törvirrade rykten, hvilka för närvarande aro i omlopp angående den luxembourgska frågan, kasta följande fakta önskadt ljus öfver Preussens atsigter. Medan det ej mera kan förnekas, att konungen at Holland, i trots at prinsen-ståthållaren Henriks motsträfvighet, antagit Frankrikes anbud att afträda ett stycke tysk jord mot penningevärde(?), tager Preussen i tysthet lämpliga mått och steg, tör att skydda Luxembourg såväl mot Hoilands svaghet som mot Frankrikes möjliga lystvad. I dag kom befallning om, att samtliga fästena skulle hållas färdiga till emottagande af trupper; f. n. är man sysselsatt med transport af det flyttbara godset De yttre vakterna äro förstärkta och försedda med hornblåsare. I arsenalen, der man hittills blott arbetat med en härd, arbetas nu med fem; derjemte ha nästan samtliga stadens smeder fått pressanta beställningar på fästningsarbete. I hufvudstaden rådde tör några dagar sedan en ovanlig rörelse, emedan det rykte spridt sig, att afträdelsenetill Frankrike var en afgjord sak. Några personer; som förrådt sina franska sympatier genom ropen: Vire la France! Väve Napolgon !, häktades af preussisk militär. — Tidningarnes hållning är erbarmlig: ingenstädes ett varmt, tyskt-patriotiskt ord, ingenstädes ett rop af harm öfver diplomatiens tillgöranden. Bekraftar det sig, att preussisk militär häktat luxembourgska medborgare, derför att de ropat: Ålefve Frankrike!, kan deraf bli en ganska allvarsam historia, ty Frankrike skall naturligtvis antaga sig densamma. -Köln. Zeit. meddelar ur ett enskilt bref fötjande: Den luxembourgska saken trycker mäktigt på handeln vid Saar och Mosel. Man lefver här i stor spänning öfver, huru saken skall utveckla sig; vakterna äro öfverallt fördubblade, hvarje soldat har fått patroner åt sig utdelade, i alla händelser endast för att i nödfall kunna afgjordt motträda pöbeln, som i natt djerfts uppslå plakater å alla gathörn, på hvilka folket uppmanades att ropa: Vive Pempereur! och Vive Napoleon! Märkligare än detta, äro dock följande at Kreuzzeitung meddelade upplysningar från Köln och Frankfurt a. M. af d. 28 Mars: Om jag gör ert ärade blad följande meddelande, så sker det icke, för att utbreda sensationsunderrättelser, utan för att tjena den fosterländska saken. Af mycket tillförlitliga personer har meddelats mig såsom säkert faktum, att sedan någon tid officerare ur franska artilleriet och ingeniörkåren beresa de vestpreussiska provinserna för studiers skull. Från Homburg, Frankfurt a. M., Wiesbaden, Mainz har jag i detta hänseende erhållit underrättelser, på hvilka jag kan lita. Nämnde herrar officerare, hvilka endast uppträda i civil drägt, äro mäktiga tyska språket och knyta i de nya landsdelarne förbindelser med personer, hvilka deis äro från Frankrike, dels visa deltagande för franska intressen. Och i bretvet från Frankfurt: röfversten vid franska generalstaben hr Lewis närvaro härstädes väcker uppmärksamhet. Han är gift med en tysk fröken från Wärzburg, bor i ett hotell härstädes och plägar lifligt umgänge med köpmanskretsarne. Han har härifrån ätven besökt Mainz och Coblenz. I början beledsagades han af sin adjutant hr Ducrot. Doseutom har man här äfven sett en transk artilleriofficer från Vesoul. Köln. Zeit. anmärker härtill: De franska spejarne skola kunna inrapportera, att vi hålla vårt krut torrt. Under allt detta erfar man från Frankrike, att stämningen hos det franska folket är ännu mera fientlig mot Preussen, än man skulle tro. Man väntar allmänt i Frankrike, berättar Morning Post, att kejsar Napoleon skall utfärda ett manifest, hvari han framlägger för folket trågan, om det vill ha krig eller fred. Utan afseende på om detta är sanning eller ej, är det dock anteckningsvärdt, att le Pays — organ för majoriteten inom lagstiftande kåren — nu uppställt ett program, som i mer än ett hänseende förtjenar uppmärksamhet. Detta program lyder sålunda: Den allmänna meningen känner våra åsigter om den situation, hvari Frankrike kommit genom de i Tyskland timade händelser. Vi tro ej, att Tysklands återupprättande, som är en nödvändig följd af nutidens hela riktning och nat onaliletsprincipens utveckling, kan i något hänseende skada Frankrikes vär