Göteborgsposten – 1 april 1867, sida 2

Den luxemburgska frågan är således ett fint politiskt schackdrag af Napoleon, genom hvilket Bismarck lätt kan bli matt. Den preussiske statsmannen får nu erfara, att han bar med en motpart att göra, som ej är honom underlägsen i fina kombinationer, men väl står högre, emedan han sträfvar att gå i de nya idernas leder, under det Bismarck blott representerar det feodala sabelskrammel, för hvilket vår tid sträfvar att tillstoppa öronen. Tysklands främsta organ Köln. Zeit. anför många skäl emot Luxemburgs afträdande till Frankrike och åberopar sig först på fördragen; men Preussen har sjelft trampat alla fördrag under fötterna, och det kan derför svårligen fordra, att dess rätt till fästningen Luxemburg skall bli ensam aktad. Nämnda blad åberopar sig dernäst på nationaliteten; men denna är blandad. Slutligen anföres, att konungen af Holland är en tysk furste och att handeln med ett tyskt land på grund häraf är alldeles ohygglig; men denna uppfattning hvilar på den märkliga förutsättningen, att konungen af Holland icke skulle vara holländare. Köln. Zeit. påstår äfven, att konungen ej täster afseende vid luxemburgarnes önskan, hvilka hvarken vilja bli fransmän eller preussare; men konungen af Holland afträder endast sin rätt, icke befolkningens, ty storhertigdömet kommer endast att införlitvas med Frankrike, om innevånarne sjelfva vilja vid den omröstning, som kommer att företagas, derför uttala sig. Och att denna omröstning skall ske, derför går statsministern Rouher i borgen, i det han för några dagar sedan i lagstiftande kåren förklarade, att Frankrikes princip består deri, att man ej längre skall godtyckligt handskas med länder och folk, såsom det skedde på wienerkongressen, utan skall innevånarnes samtycke fordras till hvarje territorial förändring. Den preussiska tidningen behagar äfven säga: Napoleon III kan visserligen icke, om han ej vill förneka sina ofta uttalade grundsatser, taga landet i besittning, utan förutgången allmän omröstning ; men då fördraget mellan Frankrike och konungen af Holland väl undertecknats, blir omröstningen blott en formalitet, och de franska agenterna skola nog veta att bringa saken i ordning. Den tyska pressen hvimlar nu för tiden af dylika angrepp på folksuveräniteten, mot hvilka en dansk tidning berättigadt anmärker: Om det är så lätt att anordna en allmän omröstning, om ett lands myndiga innevånare verkligen kunna genom sluga emissarier och agitatorer förvandlas till viljelösa omröstningsmaskiner, huru skall man då kunna för sig förklara, att Bismarck varit alldeles ur stånd att i Nordslesvig utföra detta konststycke? Man sparade ej något medel, och landet hölls till på köpet besatt af preussiska trupper, medan luxemburgarne icke stå under någon sådan tryckning; den enda främmande styrka, som finnes i landet, består tvärtom af preussare. Då tyskarne nu som annars tala med hån om en allmän omröstning, som om den vore rent spegeltäkteri, är det derför, att de mycket väl veta, hurudan stämningen är hos den ifrågavarande befolkningen och hvilken utgång omröstningen skall få. Preussarne äro i högsta grad hatade i Luxemburg, och det var ej med befolkningens goda vilja som storhertigdömet förlidet år intog en neutral ställning gentemot Preussen. De preussiska officerarne ansågo det förl. år nästan som en förvisning att ligga garnisonerade i Luxemburg; ty förbittringen på preussarne var så stor, att de nästan icke kunde få köpa något at de handlande. En annan tysk tidning utropar: Det skulle då vara sannt! Vår tyska nationalitet skall trampas under fötterna, och detta just i ett ögonblick, då vårt tyska nationalmedvetande åter blifvit på ett så kraftigt sätt väckt! Vill Tyskland tillåta, att ett alldeles tyskt folk, som är på det närmaste knutet vid detsamma genom gemensamt ursprung och språk samt gemensamma intressens band, skall för alltid lösryckas ifrån det och öfverlemnas till en främmande nation? Skall Tyskland, som förde blodiga krig för Slesvig-Holstein, gå in på, att dess starkaste förmur mot vester, en at Europas starkaste fästningar, i hvilken ännu ligga preussiska trupper, utan svärdsslag prisgifves åt fransmännen? Måtte det likvål icke alltid förhålla sig så! Jag befarar emellertid, att vi redan i det ögonblick, då ni mottager detta bref, kunna anse det för oss så ödesdigra fördraget för oåterkalleligt afalutadt. I ett bref från Paris till Köln. Zeit. säges, att Preussen vägrat att lemna sitt bifall till Luxemburgs öfverlåtelse åt Frankrike, ej blott derför att det anser Luxemburg för tyskt område, utan jemväl derför att det gör sina eventuela arfsrättigheter gällande, eftersom hertigens af Nassau arfsrätt till Luxemburg (sedan Nassau med våld införlifvats i