Göteborgsposten – 26 mars 1867, sida 1

grefve C. G. Mörners och hr Grafströms motioner om återlösen för kronans räkning af en till byggnadsplats upplåten del af Carl JIII:des torg. Lagutskottet har i dessa dagar justerat följande sem utlåtanden: 1) i anledning af hr Bovins förslag om dödsstraffets afskasffande. Utskottet förklarar sin åsigt vara att utaf nya strafflagen, som endast alternativt stadgar dödsstraff, samma erfarenhet bör kunna vinnas som man erhållit, om det förslag att på tio år suspendera dödsstraffet, som vid förra riksdagen väcktes, blifvit lag; och anser utskottet att ännu allt för kort tid förflutit efter nya strafflagens införande, för att vidtaga några förändringar deri samt att för ett riktigt bedömande af densamma ännu någon tid torde böra afvaktas. På rund häraf hemställer utskottet, att motionen icke för närvarande må till någon åtgärd föranleda Reservationer äro afgifna af hrr Holmberg, Hasselrot och Bovin, hvilka fortfarande yrkat på dödsstraffets upphäfvande och med hvilka hrr Bergman, Rosenberg, Grenander, Myrtin och Sven Ersson förenat Big. 2) i avledning. af hr Öhlins motion om åtskilliga ändringar li 1824 års förordning rörande utrifning af vattenverk. Enär emellertid ett lagförslag, åsyftande förändring uti berörda förordning, redan är ntarbetadt af derför tillsatta kommitterade och till hushällningssällskapens utlåtande öfverlemnadt samt K. M:t snart nog torde komma att framlägga ett tullständigt förslag till lag uti ifrågavarande ämne, har utskottet hemställt, att motionen icke må till någon vidare åtgärd föranleda. 3) i anledning af hr Wigardts motion om förlikningskomitkers inrättande i hvarje kommun och att alla civilmål skulle der anhängiggöras samt ej förrän komitens förlikningsförsök fruktlöst aflupit få förekomma till behandling vid allmänna domstolarne. Utskottet har ansett motionårens förslag innebära tillskapandet af en ny instans med alla dess olägenheter och utan motevarande fördelar samt att andra länders exempel ej vore tillämpliga på förhållandet i Sverige, der vanligen parterna sjeltva utföra sina rättegångar och således förlikningar kunde vid allmänna domstolarna åvägabringas, så mycket mera som i 20 kap. rättegångsbalken vore föreskrifvet, att domaren skall söka förlika. Utskottet finner derför nu gällande bestämmelser innebära bättre garanti att den fogliga partens fördel icke åsidosattes och den trätlystne icke uppmuntras, än om motionärens förslag skulle vinna bifall; hvadan utskottet, under åberopande derjemte af hvad vid föregående riksdagar blifvit i ämnet yttradt, afstyrkt bifall till motionen. 4) i anledning af hr Reutereronas motion om förändrad lydelse at vittneseden. Utskottet finner lika med motionären den nu föreskrifna vittnesedens ordrikhet trötta den vid edens afläggande nödiga uppmärksamheten och de uti densamma förekommande ovanliga uttrycken leda till missförstånd. Utskottet anser cmellertid icke den af motionären föredragna lydelse lämplig, utan hemställer, att riksdagen ville för sin del besluta den ändring af 17 kap. 16 rättegångsbalken, att detta lagrum må erhålla följande lydelse: Vittnen skola, i begge delomännens eller deras ombudsmäns närvaro denna ed, med hand å bok, svärja: Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag skall vittna och intyga allt hvad jag vet i denna sak händt och sannt vara, så aut jag ej något förtiger, tillägger eller förändrar; så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ, 5) i anledning af hr Jöns Påhrssons motion om ändring i vissa stadganden rörande exekutionsväsendet, bvarmed motionären åsyftar, att hvarje kommun skulle ega rätt att bland kommunens medlemmar utse trovärdig person såsom ett slags underexekutor, hvarigenom, enligt motionärens förmenande, enkelbet och betydliga besparingar skulle vinnas. Utskottet anser emellertid dessa förrättningar vara af sådan beskaffenhet, att de esomoftast ej skulle kunna anförtros åt personer, som möjligen eljest vore i kommunala värf ganska användbara, samt i alla fall onödig omgång och omkostnader åstadkommas derigenom att krouofogdens orders alltid skulle inhemtas. På dessa m. fl. skäl hemställer utskottet, att motionen må lemnas utan vidare afseende. Första kammarens tilltälliga utskott har till pröfning förehaft en motion om landtränterimedlens förräntande och tillhandahållande för allmänna rörelsen genom dessa medels insättning i bankerna, väckt liksom vid förra riksdagen at hr A. G. Bennich, och nu justerat sitt betankande derölver. De farhågor, som yttrats såsom skäl mot motionen, med hänseende till det allmännas säkerbet om medlen skulle åt enskilda banker anförtros och rörande vådligheten af en statens inblandning i de ensk. bankernas affärer, delas ej af utskottet, som dock finner betänkligheter dervid, att motionen synes åsyfta landtränteriernas indragning, hvarför utskottets så till vida tillstyrker motionen, att utskottet hemställer, att riksdagen måtte i underdanig skrifvelse hos K. M:t anhålla, art K. M:t täcktes taga i öfvervägande om icke de statens medel, som f. n. ingå till eller förvarag i landtränterierna, kunde genom insättning i bankerna göras fruktbärande och för den allmänna rörelsen tillgängliga samt, i händelse en sådan anordning skulle befinnas lämplig, i nåder låta utarbeta samt till riksdagen öfverlemna förslag till de bestämmelser, hvilka för ändamålet pröfvas nödiga. i Andra kammarens tillfälliga utskott n:r 5 har jemväl afgifvit betänkande angående frågan om öfverflyttning till bankerna af landtränteriernas kassafo valtning (motion at hr Ad. Sköldberg). i H har hemställt att denna motion måtte på sådant sätt bifallas, att riksdagen besluter aflåta ; en underd. skrifvelse till K. M:t med anhållan att k. NAA. 2 hrnviaa aka dan 7