Göteborgsposten – 22 mars 1867, sida 1

— Ja visst; det skedde i går afton, Geoffrey. När jag hörde att polisen lössläppt honom, skref jag och bad honom helsa på mig denna morgon. Och ifall de qvarhållit honom i polisvakten. Geoffrey, skulle jag ha åkt till sstationen och gjort ett morgonbesök hos honom, just för att visa min aktning för honom samt låta Danesheld veta huru mycket jag harmats öfver de misstankar man hyst emot honom, Jag frågade honom en dag om han var rik — rik nog att försörja en hustru, och han skrattade och sade: Ja och dertill en förgyld vagn med sex hästar för, att köra henne 1. Han är berättigad till aktning, Gcoffrey, och jag skall visa honom sådan. Hon hade yttrat allt detta mycket hastigt och lord Danes försök att afbryta henne misslyckades. Men han talade nu med beslutsamhet. — Ni skall sannerligen ej mottaga honom i mitt hus, Cecilia. — Ah, men jag måste, bäste Geoffrey, ty just nu kommer han der på vägen, svarade hon. Ni får höra honom ringa inom en minut. En ringning hördes verkligen straxt derefter. Lord Dane gick ut ur rummet, mumlande några föga artiga ord om att hon var en öliten toka, samt skyndade nedför trapporna. William Lydney var allaredan i stora förstugan, och lord Danr kom just i rättan tid för att se Bruff göra en djup bugning för honom. En bugning för en inbrottstjuf! — Hvad har ni här att göra, sir? frågade han den inträdande. I j