Göteborgsposten – 21 mars 1867, sida 1

aQ W ——— terade rörsockret. Aecis på ladugärdsskötselns produkter, säsom ost och smör, kunde icke riwligtvis ifrågasättas med samma skäl som man önskade dylik I skatt på hvitbetssockertillverkningen, ty dessa produkter äro icke belagda med någon tull. Det vore bekant hvilka ofautliga svårigheter och heta str der, för att ej säga krig, som i andra länder uppkommit sedan den här åsyltade näringsgrenen under tu lskydd fått utveckla sig. Motionen afsåge att hos oss förebygga dessa bekligansvärda stridigeter och att bindra uppkomsten af ett intresse, som kunde bli mäktigt nog att till statens skada länge hindra utjemnandet af en ojemn och för andra tung beskattning. Om socker började odlas till stor myckenhet, så blefve vi kanske tvungna att istället köpa spanmål, smör, ost o. s. v. och då vore icke så mycxet vunnet, isynnerhet som bröd väl måste anses vigigaro än socker. — Den föreslagna skatten innebure intet hot emot hvitbetsodlingen: den vore på sin höjd en väl behöflig varning. — Om denna industri ager stora krafter i anspråk för att rätt kunna bedrifvas, så skulle den draga arbetskrafter från andra orter, dessa till föga fromma. Yrkade bifall. IIr Murcn. Den princip som låg till grund för den ifiågasatta beskattningen vore ganska tydlig och lydde så: om svenska folket erholle allt sitt sucker, af inhemska hvitbetor tillverkadt, så skulle staten förlora 3 millioner rdr. Men långt ifrån att få behalla denna summa, skulle invånarne icke allenast såsom förut nödgas betala den, utan älven, för att fylla den genom uteblifna tullinkomster uppkomna otatsbristen blifva nödsakade att derjemte betala en lika stor skatt. Landet skulle icke stå ut med denna dubbla beskattning. Om de talare, som motsatte sig den föreslagna skatten, ville taga bort tullen på socker och i stället genom bevillning uttaga den då uppkommande bristen af 3 millioner, så hade talaren visst ingenting deremot; men om de icke ville det senare, så torde de snart nog finna den förra utvägen nödvändig och på samma gång lära sig inse, att både de som uppfunnit och försvarade finanstullarne voro lika goda fosterlandsvänner som de, hvilka uppfunnit och försvarade skyddstullarne: båda dessa uppsinningar assäge otvifvelaktigt fäderneslandets bästa. De för oss behöfliga 45 millioner skålpund socker kunde tillverkas af betor odlade på 20,000 tunnland jord. Malmöhus län ensamt eger en half million tunnland öppen åkerjord och hela Sverige omkring 5 millioner tunnland. En enda liten del af landet skulle derföre ganska väl kunna förse oss med hela vårt sockerbehof, hvaraf framginge att ej denna näring skulle komma hela svenska jordbruket till godo. Man hade sagt att om sockersfabrikanterna vunne mycket så finge de ock betala mera i bevillning. Naväl, det kunde på sådana vilkor vara en utmärkt lönande industri att blott mot erläggande af bevillaing erhålla rättighet att tillverka trimärken. På dessa och flera andra skäl yrkade talaren bifall. IIrr Hörnfeldt och Sven Hansson payrkade afslag. Den scnare ansåg det vara en verklig välgerning för landet, om man inom detsamma skulle kunna tillverka allt det socker, som här konsumeras. Det vore då ingen skada att förlora de 3 milhonerna i tullinkomst; de skulle nog lätt kunna atertagas på annat hall. Tal. fäste sig lör öfrigt vid det egendomliga, att just de, som mest arbetat för borttagande ar alla, tullar, skulle vilja framkomma på detta sä med en ny skatt, ett slags tull på inhemsk tillverkning. Irih. Gripenstedt iogick i en längre utredning af konsumtionsskattens begrepp och framhöll skillnaden mellan denna och den direkta beskattningen. En långvarig strid har pågått och pågår ännu om hvilket af dessa två beskattaingssystem voro det lämpligaste. Den direkta beskattningen har sina stora fördelar, men att tillämpa den ensam vore ej riktigt. Konsumtionsskatten har den fördelen, att det beror på min egna fria vilja att utgöra den; man klandrar den dock derför, att den smyger sig på solk och utgifves, utan att man vet af det. Den delas i tull och accis, och så länge den förra finves, blir det också nödvändigt att hasva accis. Då en vara både kan införas och tillverkas inom landet, är det nödvändigt att tillämpa begge slagen, såsom fallet t. ex. är men bränvin, Konsumtionsskatten gifver staten för närv. en inkomst af omkr. 20 mill, och det kan väl ej vara meningen att vilja afskaffa denna och lägga en sådan summa på allmänna bevillningen. Sockret har angetts vara lämpligast till kassaartikel, derför ati det införes i stora qvantiteter, är svart att insmuggla och konsumeras mest at de bemedlade. Att den inkomst, som staten beräknar af denna kassaartikel, betydligt förminskas genom hvitbetssockertillverkningon, är obestridligt. Denna minskning uppgår redan uu till 240,006 rdr ärligen, då man vet, att det tillverkas 2 mill. 3å. hvi betssoeker. Hvad angår nyttan af denna näringsgren, för hvilken här talas både för och emot, så afgöres den ej genom kalkyler. Tal. anhöll att i detta alseende få eu fråga besvarad: Kan denna näring bestå, om all tull på socker borttages? Skulle så ske, faller priset på det införda sockret och således äfven på hvitbetssockret med samma summa, hvartill tullen nu uppgår, eller 12 öre pr å(6. Svarar man, att den ej i sådant fall kan bestå, så är den en onyttig näringsgren, ty jorden kan då med det derpå nedlagda kapitalet gifva bättre askomst. Svaras det äter, att den kan bestå med tullens borttagande, så kan det naturligtvis ä;veu med pälöggande af accis, och då bör den underkastas en sådan skatt, emedan vi eljest måste på annan våg ersätta den förlorade: ullinkomsten. Tal. slutade med en protest mot det yttrandet, att han och de med honom liktänkande ej vore riktiga fosterlaudsvänner. De vore det lika myci