Men jag mäste tillönska mylord en god afton, ty jag har angelägna göromål som vänta på mig. Han vände sig om med en helsning och lemnade lord Dane ensam. Att så kunna trotsa honom, grefskapets lord och styresman! Mylord Dan: började verkligen tro att alla sociala institutioner måste ara uppochnedpåvända. Han begaf sig till polisstationen och Bent kom ut emot horom. Den bästa ursäkt polisinspektorn kunde erbjuda var, att han hade ingenting att säga, så länge mr Blair var i Danesheld. En politisk diner, som länge varit påtänkt, hölls deuna afton i Danesheld och naturligtvis skulle lord Dane och squire Lester deltaga deri. Ingendera af dem var vid lynne. Fången Lydneys frigifvande var ett odisputabelt faktum, men som mr Lester ej varit i stånd att träffa Bent visste han ej huru det i sjulfva verket förhöll sig härmed. Under det dinren som bäst pågick kunde man se mr Ap erly med hastiga steg styra kosan mot Dane Castle. Hans ändamål var att helsa på mr Bruff, och liksom om ödet vilie gynna denna artighet fann lagkarlen mr Bruff stående barhufvad i porten för utt på sitt vanliga sätt hemta frisk luft. — God afton, sir; jag hörde att ni återkommit, sade han hjertligt. Jag hoppas att ni ej kommit för att träffa mytord, mr Apperly? Han har gått till dinern. — Jag kom för att träffa er, Bruff, var svaret. Jag ville be er taga en promenad med mig. — En promenad! upprepade mr Bruff.