Göteborgsposten – 13 mars 1867, sida 1

—ss7 .hZ t cets målsmän äro för en sådan partibildning ättast fångade, men icke alla, ty bland dessa; innas ganska många som väl vilja tillgodose. jordbruket, men utan att störta ministören,: som eger den obestridliga förtjensten ati vara konseqvent och ärligt konstitutionel. Derföre ordras för partibiluningen äfven andra subsekter, och dertill stå sådana representanter ill buds, som anso sig hatva blitvit törbisångna vid utskottsvalen och som at denna anledning äro missnöjda med ledarno bland de liberala, hvilka uaturligtvis måste framställas Som grufliga despoter. Detta parti har redan hållit sammantrå den i Berns salong i Berzelii park. Sedan sällskapet uppgått till så stort antal att med detsamma något kunde uträttas, täcktes grefve Arvid Posse ofvertaga chetskapet och frih. L:ljenerantz ingå såsom novice, begge varmt välkomnade at frih. v. Schu zanheim samt hrr Key, De Mare och Jöns Pwsson från Kronobergs län, densamme som gevom sitt anvwärkningsmemorial slog första spiken i den nuvarande ministörens likkista. Detta parti prörvade sina krafter, då ledamöter skulle utses för val af trycklrihetsvårdare. Partiets lista gick igenom. och då trycksrihetsvårdare valdes, så utsågs dertill — andra persouer än hittills, antager man naturligtvis — nej! precist desamma som förut. Partiet ville på en gång uttöra ot kraftprof och ådagalägga sin humanitet. Diplomatiskt! Men om man nu endast fäster si; vid partiets ledare, de ofvannämnde herrarne, är väl en så beskaffad koalition hållbar, erbjuder den några garantier, kan den tillvinna sig allmänhetens förtroende och inflytande inom andra kammaren? Grefve Posse och frih, v. Schulzenheim uppträdde emot representationsreformen, och brer De Mare och Key voro detsamma åtminstone icke benägna; deri draga dessa tyra således jemt. Men trih. Liljenerantz talade för reformen, således en skiljaktighet. Grefve Posse och frih. Liljenerantz voro, vid förra riksdagen åtminstone, lika ifriga frihandlare som herrarne Key, De Marc, v. Schulzenheim och Jöns Persson äro ifriga protektionister, således två mot fyra i atseende på en af partiets hörnstenar, och sådant båtar icke godt för kontinuiteten i den broderliga gemenskapen. i Grefvo Posse och frih. Liljencrantz äro hvardera själen i en privatbank och oga en god del af sin politiska styrka i dessa institutioner; men de öfriga fyra åtnjuta just genom deras obenägenhet tör privatbankerna stort ioflytande på partiet. Säledos äfven i detta fall en stötesten, och en ganska svårhandterlig stötesten mellan de sex ledarne. Deremot äro alla fullt ense om den nuvarande ministörens undanrödjande. I detta fall ugöra de sex hjertan, men cn tanke. Antagligen är Jöns Persson den obevekligaste, ty hans politiske rådgifvare, den gamle Sven Heurlin, som sitter nere i Småland och stöper srikulor hvilka pr posto upp-ändas, har sagt: åt s—ders med alla statsrådera, och det är en trosartikel för Jöns, och om de fem öfriga vilja hålla sig väl med Jöns C:o, så måste de säga Amen! Och för alt lugna sina politiska samveten, så säga de att ministrarne böra aflägsnas, emedan de utöfva alltför stor pression på konungen. Mar skola dessa sex verkligen förmå att sätta sina planer igenom? Jag tror det icke, ty för att störta den närvarande ministeren, eller Åsystemetr, fordras män med större anseende än dessa sex ega, män som äro något annat och mera in blott frondörer, män som gifvit prof på verklig karaktersfasthet, på konseqvent upphöjda tånkesätt, och slutligen män som, ifall så fordras, -jelfvo kunna anses tullt värdiga att träda i de aflägsnades ställe. Det är dock låvgt itrån skadligt att det: frågavarande partiet blilvit bildadt, och bestämdt nyttigt att de framstående herrarro — ty Jöns Persson tror jag kan utrangeras — sått in i detta parti, emedan man derigenom alltid vet hvar man bar dem. Kammarens