gick förmiddagen; ledamöterna hade talat och hört sig trötta, hungren inställde sig och sammankomsten upplöstes, för att åter börja i afton. Detta bref har blifvit allt för långt. Men jag har velat låta er erhålla en föreställning derom, att riksdagen icke alltid sysselsätter sig med de stora samhällsfrågorna, utan behandlar småfrågor med förkärlek, kanske derföre att just i sådana kunna äfven de mindre väl lottade offra sin skärf på fosterlandets altare och visa sina valmän tocken duktig karl de skickat upp till Stockholm. Hvarföre sakna vi Monthyonska dygdepremier, att utdelas till hälften åt dem som outtröttligt tala, till hälften åt dem som tåligt höra på i andra kammaren? .— -23