Göteborgsposten – 11 mars 1867, sida 2

hvilken jag skickat efter er, ty den är mycket angelägen. Men först och främst — ställer ni er på min sida eller på Herbert Danes, i händelse det skulle bli rättegång emellan oss? — Det kan ej uppstå någon rättegåug, om ni menar att den skulle röra era lagliga rättigneter, svarade lagkarlen utan betänkande. Lord — jag menar mr Herbert — skulle ej en enda timma hålla stånd mot er. — Men jag menar ej att det skulle röra mina lagliga rättigheter, var det lugna svaret. Svara nu på min fråga, A perly, och kom ihåg att hvarje minut är dyrbar. Vill ni handla i egeaskap af min laglige rådgifvare, eller i egenskap af hans som ni kalla lord Dane? — Naturligtvis i egenskap af er rådgifvaro, mylord; det är min naturliga rättighet. Med lord — med Herbert Dane har jag ej stått på mycket hjertlig fot, eller snarare hun har ej gjort det med mig; och numera använder han hufvudsakligen mr Lesters advokat. — Godt. Hade ni valt motsatsen, skulle sakerna för mig blifvit svåra nog att fullfölja. Det är fråga om det der förlorade skrivet, Apperly. Det måste bli tillrättaskafkadt. — Unga Lydneyes skrin? frågade lagkarlen. Han har väsnats förfärligt för att få det tillbaka, har jag hört. Det är ej hans, det är mitt.