Göteborgsposten – 11 mars 1867, sida 2

rebygga upprepandet af en sådan katastrof, och jag lär öfvertygad om, att intet kan ligga er och de alliserade regeringarne mera om bjertat, än att uppfylla sdenna berättigade förväntan Riksdagens president upplyste derefter, att regeringen ansett det ötverflödigt att beledsaga törtatiningsförslaget med någon motivering, emedan denna innehålles i sjelfva den politiska ställningen. Det är med glådje vi från Frankrike erfara, att rättegåugen mot Girardin lösts på jemtörelsevis billigt sätt och att han endast fällts till penningböter. För öfrigt tyckes man i Paris ej hysa några sympatier för sjelfva den anklagade, huru mycket intresserad man an varit att få veta rättegångens förlopp. Girardin är neml. ej någon populär man, emedan man ej gerna i längden kan vara en folkets man, då man endast begagnar sina håfvor ull att rikta sig sjelf. Vacklande som en väderflöjel i sina politiska meningar, har han endast i ett fall — säger en dansk tidning — varit konseqvent, i det han ständigt förstått att sörja för sin egen fördel och tilldraga sig den stora allmänhetens uppmärksamhet. Äfven då han för någon tid sedan förlorade sitt enda barn, begagnade han denna familjsorg till en s. k. reklame, eller puff, i det han uti sin tidning skref bret från en afliden; men nu befinner han sig midt i dagens kif och strid. Hans medarbetare måste dagligen skrifva artiklar, i hvilka han apotheoseras i lifstiden och jemföres med Frankrikes störste män. Girardin var en at dem, som aldra ifrigast arvetade på republikens undergång, till stor del af personligt hat, dertör att de ideer, som Nationalhade förtäktat, algått med segren, och emedan de män, som stridt sor dem, kommit till rodret; nu gråter han öfver republikens undergång, och förebrär Napoleon III statskuppen. Han har förföljt polackarne med en sådan obarmhertighet under deras sista nationala rörelse, att man i Paris allmänt antog, det han köpts af Ryssland; nu låter han kejsardömet i bittra ord höra, att det icke kommit Polen till hjelp. Det är icke längesedan hans tidning fordrade, att Frankrike skulle ofördröjligen förklara Preussen krig; nu klagar han öfver, att franska armeen skall ökas. Har han kanske hyst förhoppning om att få en plate i ministeren ... Men i det Girardin skriker öfver Frankrikes olyckliga ställning och med bjerta färger skildrar de sista åreus gackelsor, kan han endast bidraga till alt stimulera det franska folkets nationalkänsla och öka dess längtan efter att råda bot för hvad som skett. Franske statsministern har på kejsarens befallning framlagt för statsrådet ett lagförslag, hvari åt Lamartine skänkes en summa at 400,000 tres såsom nationalbelöning. Förslaget till församlingsrätten är, oaktadt allt hvad man sagt derom, ganska liberalt. Ehuru ännu icke bekant, står det dock fast, att detsamma tillstädjer tolkmöten förhandla i ganska stor utsträckning om nationalekonomiska fråger. Senatorn Viellefrey har påträffats död i närheten at Monceaux-parken; man tror, att han begått sjelfmord. Till Paris har anländt en ny gesandt från Maximilian, hr Luis de Arreyo, ombetrodd med uppdrag till franska regeringen. I Paris talar man nu mycket allvarligt om nedläggandet af en kabel mellan Frankrike och Amerika. Ett bolag är för ändamålet under bildning. Times korrespondent från Italien berättar såsom fullt tillförlitligt, att kronprinsen Humbert skall förmäla sig med den österrikiska erkehertigiuna, om hvilken det länge talats. Rörande den partiela ministörförändringen i England uttalar sig Timesgunstigt och förutspår, att regeringen nu skall inslå en god reformbana. Det torde dock vara tvitvelaktigt, om det stora bladet i detta fall uttalar den stora allmänhetens mening. Senare Post.