Göteborgsposten – 9 mars 1867, sida 1

made en af konduktörerna, sin pligt likmätigttill dörren till den unge resenärens förvaringsrum. Förlitande sig på sin lyckliga stjerna. höll denne sig emellertid under resan tyst som muren, men då vid ankomsten till Göteborg ingen gjorde min af att öppna hans fän-! gelse, sjönk modet så småningom och ban var nära att genom skrik och bultningar ge sin olagliga närvaro tillkänna, då han plötsligt fattades af en lycklig id. Vov, vov, vov!e i ljöd det plötsligt så naturligt ur kupeen att konduktörerna ilade fram för att i största hast ö befria det arma, bortglömda hundkräket-. Dörren öppnades, och innan befriarne hunnit sansa sig hade qvasi-fyrbeningen, som med! ett hopp stod i backen på sina tvenne raska ungdomliga ben, fortskaffat sig långt ur deras åsyn. Så berättas historien; vi tillägga endast: Si non d vero, ? ben trovato.