Göteborgsposten – 9 mars 1867, sida 1

YAIR 44 —1277 41150 Dra ALT RAuJIlu 26 sårad af detta sätt hos en animerad publik att ge sitt bifall tillkänna, snarare skulle kunna finna sig förnärmad af ett från en malplacerad grannlagenhetskänsla härrörande nedtystande at dylika bitallstecken, tro vi oss på samma gång å alla deras vägnar, hvilka älska att likaväl från det offentliga som det en skilta samlifvet söka bannlysa all trefnadsmördande stelhet, en gång för alla böra framställa några trågor: Hvar ligger gränsen mellan det passande och opassande i en applåd? Nedsätter jag en amatör genom att hedra honom eller henne på samma sätt som jag he drar en artist, eller skulle man kanske äfven inom konstens verld ega rättighet att resonnera ungefär så här: Den der personnagen har ju betaldt för hvad den gör, ergo har jag köpt mig rättigheten att ge mina känslor luft, på hvilket sätt jag behagar! Men, gudbevars, med en amatör är det ju en helt och hållet annan sak!? Låsom oss tillägga, att den re geln genom alla tiders skiften står fast och oföränderlig, att ju högre den skapade varelsen står i verldsordningen, desto större behof har hon att uttrycka de känslor at glädje och smärta, som genomströmmar henne. Nåväl, skola vi då låta en futtig konvenans tjettra oss i sina bojor till den grad, att vi, om också för några timmar, afsäga oss denna dyrbara rättighet, hvarom Skaparen hos oss nedlagt det klaraste medvetande? Svaret. mitt herrskap, beror at eder! Men vi kommo alldeles ifrån vår utgångepunkt, branden i Haga. Det är med stor tillfredsställelse, som man erfar att gårdagens polisundersökning ledt till det lyckliga resultat, att en person, om också ännu endast på misstankar, blifvit som möjligen skyldig till brandens uppkomst inmanad i häkte. Det är sorgligt, att här nödgas begagna opitetet lyckligt, men, uppriktigt sagdt, hurn lyck ligt skulle det icke vara om det straff, hvilhet drabbar en dylik brottsling, alltid kunnat och kunde tillämpas ? Mordbrandsmanien skulle då icke inom detta samhälle kunna florera så som den hittills gjort, ty vissheten om att straffet kan följa brottet spåren, gör äfven den fräckaste niding feg. Att gårdagens polisransakniug öfvervars af stadens högste ombetsman, landshöfdingen grefve Ehreusvärd, som enkom med anledning af den sist timade eldsvådan hitkommit trån riksdagen, är ett betecknande bevis på den vigt, man äfven på högre ort börjat sästa vid nödvändigheten at en sorgsällig undersökning i mål at denna beskaffenhet. Stockholm har sina operamaskerader, men hvad har Göteborg i den vägen att bjuda på? Svar: Hädanefter ingenting, iy arrangörerna at förliden Lördags maskeradbal ha sjelfva dragit försorg om, att genom iögonenfallande fetsular inskärpa i publiken, att den maskeraden var den sista, icke allenast för säsongen, utan äfven för allan evighet. Och så väl var det, tv tockna baler kunna vi alitsör väl undvara. Men hvad vi icke kunna undvara är en ordinarie orgelnist i Domkyrkan, oaktadt den tillförordnade sköter sin sak som en hel kal. Sistl. Söndag aflades också prof af den förs:e sökande. Den som sist kommer att aflägga prof för tjenstens erhållande är, eget nog, den, genom hvars afskolstagande tjensten blifvit ledig och som derföre varit i tillfälle att kun na inleda sin ansökan på följande egendon: liga sätt: Till den genom mitt afskedstagande lediga orgelnistbefattningen vid härvarande Domkyrka, tår jag härmed anmäla mig som sökande. On revient toujours a ses premiers uMours, är en gammal vacker sats, bvilkea härvidlag torde kunna ofvorsättas med: -Sål den är, som icke imverger sina penater! Å Handelsbörsen har under veckan vu rit exponeradt ett nytt arbete af den unge begåfvade bildhuggaren Johan Börjesson, bihandlande ett rent fosterländskt ämne: He mer och Aslög. Den unge konstnären har härigenom lemnat ott godt vittnesbörd om at han med allvar och lycka framgår på sin ban... Sådana anlag förtjena uppmuntran; vårt Jar har just ingen uppsjö på skulptörer, och van vore derföre om tillfälle kunde beredas denr framåtstråfvande konstnär, att i Rom, den sk.pande konstens evigt unga stad, låta sina arlag mogna till tullkomlighet. -Konsterna äro mångahanda?, säger or: språket, men konsten att utan jernvägsstyre sens eller korduktörernas goda minne knnn gratis resa på jernväg. har hittilldags räknabland de okända. Se här dock huru häron. dagen en liten klippsk vagahond bar sig h för att lösa denna gåta. Drifven al en oemo ståndlig lust att på nära håll få se Sveriges Venedig, som en fantasirik diktare en gån. behagat kalla vår goda stad, infann han sien dag vid en at stationerna å Vestra stanbanan. Då hans kassa var lika svag sonhans reslust var stark, hittade han på att oför märkt praktisera sig in i en af vagnarne åf det nedgående tåget. Innan detta satte sig!; i rörelse blef han dock bemärkt och ; saknad j: al biljett snöpligen bortvisad. -Råättr Å