Göteborgsposten – 9 mars 1867, sida 1

Sånsaå sg hade qvåsi-fyrbennngen, som mod ett hopp stod i backen på sina tvenne raska ungdomliga ben, fortskaffat sig långt ur deras åsyn. Så berättas historien; vi tillägga endast: Si non d vero, ? ben trovato. Den 7 Mare. Utgången at justitioombudamansvalet är redan bekant. Att hr Fröman enhälligt blet återvald, innebar ett fullständigt erkännande från representationens sida, att han rätt uppfattat sitt ansvarsfulla kall. Hans senast afgifna arbetsberättelse utgör äfven ett bevis derpå att han konseqvent fullföljt den plan för sin verksambet, som han antog då han för första gången tillträdde befattningen. Han har ständigt visat sig sjelfständig utan all sostentation, allvarlig utan ötversitteri, och undvikit att fongera som generalfiskal i sådana frågor der visserligen uppseende, men också endast uppseende, kunuat åstadkommas. Vid förliden riksdag valdes udvokatfiskal Rydqvist till justitieombudsmans-suppleant. För denna utmärkelse hade han ateslutande att tacka protektionisterna inom presteoch bondeståndet, som på detta sätt och utan all annan uppoffring än at en vigtig princip — den nemligen, att äfven suppleanten bör vara en lagkunnig man — liqviderade en tacksamhetsskulu. Till lycka för hr Rydqvist sjelf kom han ej att suppleera hr Fröman, Men till förebyggande af en sådan oventualitet kom den förre nu icke vidare i fråga. Hans gamla vänner i andra kammaren gjorde visserligen ett svagt, kanske låtsadt försök att bland de blifvande valmännen ineätta några honom bevågna; men äfven detta oskyldiga försök misslyckades fullkomligt och han betraktades såsom alldeles obefintlig. I afseende på valet till justitieombndemans-euppleant delade sig de väljande mellan expeditionscheten Huss och revisionssekreteraren Strandberg. Emedan dessa ega lika stort anseende såsom lagkunniga män, är det påtagligt att röstdelningen endast härledde sig från de väljandes personliga sympatier för den ene eller andre. kiksdags-Kaleidoskop. XIV. Andra kammarens sammanträde i Måndags atton hade såtillvida en vises likhet med det engelska underhuset, att mötet ej slutade förr än efter midnatt, och likvisst behandlades endast tvenne trågor al någon större vigt. Det var tredje gången, som hr L. J. Hiertas motion om ändring i nu gällande lag angående äktenskapsförord förekom. Första gången denna motion, dikterad af den ädlaste välvilja och omtanka för qvinnan, väcktes, blef den i lagutskottet undanskjuten. Den hade sedan i principen blifvit erkänd, men alstyrktes dock, och nu hade utskottet förklarat att den ej var egnad att tillfredsställa all männa opiuionen. Hr Hierta underkastade utskottets betänkande en så grundlig och praktisk kritik, att han i ordets hela bemärkelse uttömde ämnet. De efterföljande talarne på samma sida anförde också icke heller nägra nya skäl tör hvad br Hierta yrkat: äterremiss, hvilken också beslöts. För utskottets alstyrkande mening talade prof. Ribbing, såsom alltid med mycken skarpsinnighet, men nu utan framgång. Den för vår handelsflotta så ytterst vigtiga frågan om upphäfvande at nu gällande akeppsmätningsreglamente, hvarom Matts Persson väckt motion, avisken tillstyrkts at det tillfälliga utskott, som behandlat trågan, föranledde en ganska liflig diskussion, som öpp nades at statsrådet Lagerstråle, hvilken tog reglementet i försvar och sökte visa, att fartygen icke blifvit uppmävta till större lästetal än de rätteligen hade, samt att der skilnad uppkommit i lästeralet vid nu skedd och förut verkställd uppmätning, härledde sig den från oriktig tillämpning af det gamla reglementet. Tal. trodde äfven, au olägenhaterna nu lättare kunde undanrödjas genom at söka lindring i afgifterna. Hr Witt deremot påstod, att ett matematiskt misstag blifvit begånget, hvilket föranledt det för alla tartygsegare så ytterst betungande uppmätningssattot. Emedan ärendet blef till utskottet återremitteradt, tor de man böra antaga, att utskottet finner lämpligt vidtaga den ganska enkla åtgärden, som här ligger nära till hands, att höra sakkunniga män i trågan, hvarigenom den kan på ett tillfredsställande sätt bli utredd och upplysning vinnas hvaruti felet verkligen ligger. Debatterna i begge kamrarne i går — Onsdag — voro ganska lifliga, fastän frågorna som behandlades egentligen voro al mindre betydenhet. Statsutskottet hade i afseende på riksgäldskontorets förvaltning sedan sista riksdag gjort åtskilliga framställningar, föranledda al statsrevisorernas anmärkningar. Mot det 1866 afslutade jernvägslånet hade anmärkts aw å de utfärdade obligationerna hade räntan blitvit utfäst till 5 proc., hvilket, såsom menligt för framtida låneafnandlingar. ogillades. I