Göteborgsposten – 8 mars 1867, sida 3

Venlos. Allt, hvad som härom berättats, är dikt. Men det oaktadt — så slutade ministern till synbar öfverraskning för andra kammaren sitt anförande — är försigtighet nödvändig, och vi få ej sky nägra uppoffringar, för att att betrygga vårt oberoende. Denna sista de! af ministerns tal ar i afton öfverallt förewål för anmärkningar. Först nu är man öfvertygad om, att regeringen vet mera, än hon finner för godt att säga, och allvarliga steg skola helt säkert tagas till bildande al frivilliga kårer ötverallt i landet. Ur T. B van Limburg Stirum har redan i gär :Par bladet utfärdat ett manifest, hvari han tager tili orda för, att alla unga män i Holland skola förses med vapen och att för detta ändamäl en nationalsond skall bildas, till hvilken han sjelf tecknat sig för 3,000 gylden. Detta upprop har eldat alla och skall säkerligen finna genljud både i stad och på land. Huru kallsinnig holländaren äv tager sig ut för främlingar, har han dock lika varmt blod som sydländingarne, såfort det gäller hans! faderneslands väl eller ve. Om vi än icke! mera tillhöra de mäktiga staterna, ha vi likväl en så stor och herrlig forntid, att dess glans kastar sina strålar öfver nutiden och; låter vss med mod gå kommande faror till, mötes. Vi kunna af mer än ett skäl spegla oas i Hollend, som med en srimodighet, hvilken i våra dagar mer än någonsin förtjenar framhållas, bevisar. att ännu är icke de amärre staternas sista timma siagen, ännu är ej historiens puls stannad hos ett litet folk derför att det är litet. David besegrades ej at Goliath; hvarje verldshistorisk epok har haft atl uppvisa exempel på, huru den moraliska styrkan kan vara äfven den materiela öfvermakten ölverlägsen. Detta är de små nationernas tröst på samma gång som en varning för dem, att icke låta materialismen döfva deras bättre känslor eller medvetandet om deras moraliska styrka. Memorial diplomatique påstår, att Holland, på grund af Preussens anspråk att vilja hålla Luxemburgs fästning besatt och dertill förmå Holland att bestrida en del af kostnaderna derför, låtit förstå, att det skulle vilja påkalla en inblandning af de makter, som undertecknat wienerfördragen. Vid detta stadium at törhandlingarne mellan Holland och Preussen gjorde Bismarck en 8 k. retirade och föreslog, att saken skulle stå oafgjord, tills nordtyska förbundets riksdag fattat heslut om, huruvida förbundet ensamt skulle hålla Luxemburg besatt(?), och härtill samtyckte Holland. Bladet menar, att saken likväl måste till sist bli hänvisad till en europeisk domstols afgörande. i Tvisten mellan Holland och Preussen är sålodos äfven i det afseendet anmärkningsvärd, att den öppnar un utsigt till europeisk i inblandning i Preussens eller Nordtysklands! mellanvarande med närgränsande mindre stater en inblandning, som vi hoppas ej skall; uteblitva, iaynnerhet som det är temligen allmänt bekant, att bland Tysklands älsklingsideer är den att bemäktiga sig Holland, Danl mark, Schweiz o. 8. v. såsom nationala utan-i verk. hvilka äro absolut nödvändiga för dett ge: maniska verldsrikets säkerhet. i Den bekanta reaktionäraKreuzeitunss i törklarade tillochmed öppet häromdagen: vi f vilja hoppas, att det holländska folket snarti skal! betänka sig och inse, att det endast genom den innerligaste anslutning till Preussen kant rädda den värdefulla återstoden ar sina natio: nala egendomligheter. Man kan knappast; begära något mera uppenbart tillkännagitvande al nordtyskarnes ist att annexera det gamla rikslänet vch tyska landet Holland. I den nordslesvigska trägan har Preussen äfven en port öppen, genom hvilken on europeisk inblandning kan när som helst falla ot ver det Preussen har förul lolvar, atv nord tyska lorbandsrikyd agen akulle algöra om ti den för omröstningen derstädes; men ingen ung ger a: ledams att tro deia löfte vara annat än en undanflykt, som det alls icke tän ker alt, då dur blir allvar, bry sig om. Medan vi äro på tal om, hurd en och annan stormakt tyckes af sin materiela Storhe! nenna anledning tor sig att i stor skala uiöfva folkförtryck, sörtjenar här äfven att an föras, hurusom, enligt pålitlig uppgitt från polska gränsen, i dessa dagar väntas i Polen en kejserlig proklamation, enl. hvilken konungariket Poien upphör att bestå under denua titel och indelas i ryska guvernemenier. Det lär ej vara irvåga ens om något ötvergångs dtadinm, hvilke, man dock under sådana om ständigaeter annars brukar tillstädja, och det ryska språket är redan nu infördt som ofsi ciel språk på alla oflentiiga byråer. Polisen vidtager ! det arma landet ovanligt stränga åtgärder, lör satt förekomma oroligbeter, och tillochmed de bönder, som föra lifsmedel till j städerna, måswe vara försedda wod pass eller legitimationskort. En hvar, som ej kan upp visa ett sådant papper. kastas i fängelse. — ———— —— — ——