Göteborgsposten – 8 mars 1867, sida 3

refflade kanoner kommit från Ryssland till Warschau; man tror dock su detta mindre! föranledts af fruktan sar 0 ohgheter, än med anledning at ställningen i Turkiet. ; Jemvål från Österrike onalas förestående betydliga truppsammun äragninges mot den turkiska gränsen, emedan man anser en krigisk förveckling i Orientev för oundviklig. Under dessa hotande utsigter, hvilka an tyda allt annat, än en återvändo at lugn och fred i vår gamla verldsdel, är det naturligen med stigande intresse man följer händelsernas gestaltning i det inre at Frankrike, emedan man väl vet, att at den franska nationens enighet beror dess förmåga at kraftutveckling utåt och af denna kraftutveckling nationalitetsprincipens öde, af denna princip frågan om folkens oberoende samt derat till sist frihetens öde och framtid. Urder dessa pre kära omständigheter är det med ej ringa smärta man ser, huru transka regeringen besndlar sina händer med att utöfva en allt annat än politiskt kiok stränghet mot det tria ordets vapenförare, ty deraf kan intet godt följa. Den gamle jouraali-ten Emile de Girardin har verkligen åtalats tör sin förut omnämnda artikel i tidningen Libere Regeringen spelar härvid med hackor, under det Girardin har godt om trumt på hand, hvilka han ätven vet att till sin fördel begagna. Så säger han i en ny artikel i nämnda blad, kallad: Den nya regimen, bl. a följande, hvilket väckt en del uppsende: Libertå bar kallats att inviga den nya rogime, som ster den rättsliga lörtöljelsen komma efter varningen. Men Libert fasthåller det oaktadt vid det beröm hon egnat denna förändring, hvilken låter återvändandet rill det törut varande synas som ett steg framåt. Hr Girardin är till idag kl. 2 kallad inför ransakningsdomaren hr Gonnet. Det är nu precist 20 år sedan — det var d. 22 Juni 1847 — hr Girardin på samma sätt instämdes inför palrskammaren; han inställde sig der ensam, utan att vara åtföljd af någon försvarare, och inskränkte sig till att ytwra några ord, af hvilka vi återgifva de sista: Jag tror: på sanningen, vare gig att man betraktar den som irring eller förtal. Hvarje undertryckt sanning är en make som samlar sig, en triumt, som en dag höjer sig. Jag skulle icke vara någon politisk man om jag ej förstod att vänta. 134 röster mot 65 frikände hr Girardin, fastän det var exempellöst, att pairskammaren frikände en journalist, som inkallats inför dess skrunkor; 1867, på samma sätt som 1847. skall hr Girardin infinna sig för sina domare utan någon annan advokat, än hans iasta öfvertygelse. att han, då han begagnat sig af sin skriftställarerätt, icke låtit något missbruk komma sig till last. Hänsyftningarne äro märkliga och borde vara för den franska regeringen i mer än ett hänseende varnande. Man söker ej ostraffadt undertrycka det fria ordets makt: det låter gig aldrig i längden undertryckas. Näst Girardin och den i samband med honom stående frågan om tryckfriheten sysselsätter man sig i Paris mest med den teta tastlagsoxen, som i Söndags började sin första promenad genom Paris. Af högre personligheter begökte oxen den dagen marinministern och prine Napoleon, hvilken senare visade sig med gemål och barn på balkongen till Palais-Roval. Karnevalen tvcktes denna gång ej vara synnerligt liflig i den franska hufvudstaden. Man har väl allvarligare saker än så att tänka på. Moniteur meddelar, att den stora transportångaren Gironde:, som afgått till Mexico, för att hemföra franska trupper, strandat på södra kusten af Jamaica under vägen fran Martinique till Vera Uruz. Manskapet räd dades.