Göteborgsposten – 5 mars 1867, sida 1

Om jag härtill lägger att flertalet af der egentliga allmogens representanter i andr: kammaren synbarligen voro ogynnsamt stämd: mot motionen, så tror jag med visshet kan an tagas att den ej bland den stora massan a nationen, ännu åtminstone, har några sympatier. Framdeles kan stämningen genom bo arbetning möjligen förändras, ty ett flitigt väd jande till egennyttan — eller om man vil välja ett mildare uttryck: till egna nyttan — förfelar ej att göra verkan. Men då införes ock frågan på ett helt annat område. Det vissa är att hr Hedlund sjelf slog sin motion på pannan genom sitt första yttrande: att de indragna helgdagarne skulle användas till vapenöfningar och midsommar. dagen betraktas som en folkfest. Den af frih. A. C. Raab föreslagna rike dagstidningen har i första kammaren blifvit antagen, i den andra förkastad. Såsom förslaget uppgjordes var det outförbart. Så länge riksdagen saknar snabbskrifvare i tillräckligt antal kan ingen sådan tidning skyndsamt utgifvas, och äfven då möter det stor svårighet, hvad skyndsamheten beträffar, emedan ganska få talare yttra sig med den redighet att deras anföranden kunna tryckas utan en omsorgsfull öfverarbetning. Jöns Persson från Kronobergs län, som excellerar i den svåra konsten att ätven i de mest obetydliga frågor yttra sig med det aldra djupaste allvar, särdeles i formelt afseende, öfverraskade andra kammaren med tillkännagifvandet att han ernar göra anmärkning mot samtlige statsråden, men i första rummet mot krigsministern. Det är otvifvelaktigt, att denna anmärkning, hvars beskaffenhet naturligtvis ännu är Jöns Perssons och kanske en persons till hemlighet, är för statsrådet ytterst graverande, och det kan ju tänka sig att en ministerkris om några dagar plötsligen utbryter. Lyckligtvis bör det ej blifva så svårt att just nu bilda en ny minister, då riksdagen är församlad. Emellertid är det för konstitutionsutskottet, som just nu slutat granskningen af statsrådsprotokollerna, i hög grad harmligt att såder blifva slaget på fingrarne af en representant som icke är ledamot af utskottet.