Göteborgsposten – 5 mars 1867, sida 1

tigt var det nu för honom. Hvad nytta kunde han ha af Apperly eller hvilken annan lagkarl som helst, då hans far vägrade att visa honom gåfvobrefvet? Under den sista veckan hade Lydney märkt att Wilfred Lester undvek honom och den unge amerikanaren gjorde sig sjelf den frågan om åfven han tagit intryck af de ofördelaktiga rykten som voro i omlopp om honom. Det var honom likgiltigt han glömde ej sitt löfte till Maria och trefjerdedelar af hans tid, dag och natt, användes att bevaka Wilfreds rörelser. Men smygskyttarne tycktes förhålla sig ovanligt stilla; ingenting inträffade. Ingenting hördes heller af rörande det tilltänkta inI brottet i slottet. Den ena natten efter den andra, sedan slottets tjenstepersonal gått till hvila, släppte Bruff, som var den ende för hvilken hemligheten blifvit upptäckt, in en liten skara polismän i civila kläder och släppte ut dem igen mot dagningen. Mr Blair undrade om det ej varit öfverflödigt af honom att komma och lord Dane gick i en beständig oro. Söndagsaftonen suto de tillsammans i matsalsn samtalande vid sina vinglas, då ett sakta ljud hördes vid fönstret. Lord Dane reste sig upp, drog undan fönsterluckan och fann Shads ansigte på andra sidan rutan. Han hade klättrat upp på stenfoten och stod och höll sig i fönsterramen. — Hvad har ni här att göra? frågade lord Dane i det han öppnade fönstret. Shad, vig som en katt var i en handvänning inne i rummet och drog efter andan.