Göteborgsposten – 2 mars 1867, sida 1

svar dera erhöll han och hans unga fru pi samma snabba befordringsväg följande nätt: slyckönsknings-impromptu: Till sonens födelse jag helsar eder, Må ni af honom få rätt mycken heder; Men tag blott vara på den lilla skatten, Försäkra honom väl — mot eld och vatten! Riksdags-Kalridoskop. XII. Den 27 Februari. Opinionsnämnden, den fordom så fruk tade areopagen, har i dag inom begge kam. rarne icke blott blifvit vald, utan äfven haf sitt första och enda sammanträde, för att döms huruvida högsta domstolens ledamöter gjor sig förtjenta att i deras vigtiga kall bibehållas. Hela proceduren ådrager sig numera icke någon uppmärksamhet. Icke något justitierådshjerta har i dag klappat oroligt med anledning af den förestående omröstningen, och ingen hyser den minsta nyfikenhet att erfara huru den utfallit. Man kan till och med ifrågasätta, huruvida denna opinionsnämnd numera är behöflig; men traditionens makt är dock så stor, att fastän riksdagsmännen bråka sina hjernor obarmhertigt för att uttänka motioner, så faller det likvisst ingen in att föreslå opinionsnämndens afskaffande. Fastän 1!(; månad i det närmaste förflutit sedan riksdagen började, är allmänhetens intresse för förhandlingarne lika stort som första dagen åhörareläktarne blefvo tillgängliga. Hvarje plenidag äro de fyllda med damer och berrar, som tåligt afhöra diskussionerna, och hvad som är ändå mera beundransvärdt, lika tåligt uthärda de tröttsamma voteringarne. Inom begge kamrarne föreföll ädag en lika intressant som liflig och karakteristisk debatt. Anledningen dertill var följande: I April månad förlidet år hade tullmäktige i riksbanken beslutat att sor bankens räk ning inköpa af riksgäldskontorets obligationer för ett belopp stort 1,103,500 thaler preuss. kurant — motsvarande 2,600,000 rdr — af det lån som kontoret året förut kontraherat med Nordtyska banken m. fl. å 9 millioner thaler, men hvaraf långifvarne ej öfvertagit mer än 4 mill. thaler. Riksgäldskontoret, som hade stora utgifter att bestrida, kom i förlägenhet; då erbjöd sig Skandinaviska Kreditaktiebolaget att fast öfvertaga 2 millioner och vilkorligen ytterligare två, såvida riksbanken öfvertoge omkring en million thaler. Detta anbud accepterade riksbanken, som hade sin reservsond att dertill anlita, och voro fullmäktige till en sådan transaktion, enligt bankoreglementet, berättigade. Öfver detta vigtiga ärende har Bankoutskottet undandragit sig att fälla något eget omdöme, utan blott Åanmält saken för riksdagen. När nu saken idag företogs i begge kamrarne, visade sig en högst betydlig meningsskiljaktighet. Fullmäktige klandrades emedan de dels icke skulle hafva tillgodosett bankens fördelar och säkerhet, dels minskat bankens förmåga att understödja den allmänna rörelsen. i låneväg. I första kammaren försvarades bankofullmäktige af flera talare, men bland dessa: af f. d. statsrådet Malmsten med stor talang i ett glänsande föredrag och af hr Wallenberg med den sakkännedom, som han alltid förstår göra lättfattlig för andra. I Andra kammaren var det hrr Carl Anders Larsson, Indebetou, De Marö och Nan nerskantz, som uppträdde klandrande och av förde de ofvanantydda gravamina mot fullmäktige. Men de gendretvos af hrr Stråle, Kock, grefve Posse och Lindström, samt a ir Björck i ett ganska långt, af frih. Gripentedt i ett kortare föredrag, begge lika sak rika som skarpsinniga. Den förre visade att ullmäktige voro berättigade vidtaga ätgärlen, att den för riksgäldskontoret, som också ir en statsinrättning, var absolut nödvändig om ej dess och landets kredit skulle ställas på spel, att just genom denna åtgärd konsolilerades banken, hvilket ej bade blifvit förhålandet om dessa 2?(7 millioner utlemnats som l