Göteborgsposten – 2 mars 1867, sida 1

inse svårigheten för hr L. att ytterligare sänk afgiften, då man besinnar att högst 40 per soner kunna på samma gång taga utställnir gen i betraktande, och att man väl en gån ditkommen åtminstone bohöfver ett par, tr timmar för att något så när se sig om, hva dan omkostnaderna för lokal, gaslysning, m. lätteligen skulle kunna komma att sluk största delen af den dagliga inkomsten. Sju tiofem öre anse vi för öfrigt icke vara någo ötverdrifvet högt pris tör betraktandet af dess öfver 1,000 törträtfliga utsigter från bela de kända verlden. Hvilken utsigt i verlden han väl öfver gå den som en ung, gift man erfar, då ba får fröjda sig åt åsynen af den förstfödde hvilande i den hulda moderns famn? In gen? — åtminstone påstås det så. Hvad un der då, om den iycklige fadern vill ge sin: vänner, hvilka han är förvissad om lifligt del taga i hans glädje, del af denna lycka, och om han tycker vårt kungliga svenska post befordringssystem vara nog långsamt för at tillräckligt udigt meddela den glada nyheten derföre anlitar telegrason? Så skedde äfver häromdagen, då en dylik fortjust samilje fader, agent för försäkringsbolag, hvar gö detsamma, tillsände en vän här på platsen er dylik glad underrättelse pr telegraf. Til svar derå erhöll han och hans unga fru pi samma snabba befordringsväg följande nätt: lyckönsknings-iupromptu : Till sonens födelse jag helsar eder, Må ni af honom få rätt mycken heder; Men tag blott vara på den lilla skatten, Försäkra honom väl — mot eld och vatten!