Göteborgsposten – 28 februari 1867, sida 1

var nyåken rörande den främmande gentlemannen med hvilken hennes bror skulle frukostera enskildt, betraktade honom genom nyckelhålet under det han fördes till ett toilettrum och såg en man omkriug fyrtio ar gammal och ar fördelaktigt utseende. — Ack, bäste Geoffrey, säg mig hvem han är? frågade hon sin bror. Är han gift? Den sista frågan besvarade lord Dane på höft jakande; på den första svarade han något otydligt om att det var Wad 2 Å . — Är det er Londonbankir? srågade miss Dane ytterligare. — Ja, det är ungefär rätt gissadt, svarade lord Dane bekymmerslöst. Han hade cj haft ringaste afsigt att lita det komma ut hvem den främmande var, och tillfölje af det svar hon fått omtalade miss Dance i allt förtroende till tjenstefolket att mylords Londonbankir kommit på besök. Dessa nyheter spredos naturligtvis vidare till Danesheld. Men aldrig hade miss Dane kunnat föreställa sig att någon kunde frukostera så länge som denne samme Londonbankir. NLelf-a måltiden fordrade kanhända ej så lång tid, men det var samtalet under frukosten. Det var i lord Danes eget vackra morgonrum med utsigt öfver Danesheld och på ona sidan af det skummande hafvet som detta samtal egde rum, Lord Dane omtalade allt: Lydneys räddning från skeppsvraket, hans anspråk på det lakerade skrinet och dettas försvinnande, hans oförskämdhet att inmistla sig i de bästa familjer i trakten, hans hemliga förbindelse