Göteborgsposten – 25 februari 1867, sida 1

—eQä —— AwWW —— trifvel skola bli lika enhälliga som parisarne sjelfva. Dessa fördöma dekoreringen lika strängt som de fördöma det yttre, men välförtjent båda delarne. — Från Riksdagen. Statsutskottet har i Fredags till riksdagen aflåtit dels memorial i fråga om utbetalning förskottsvis af en del af den för kamrarnes och utskottens betjening blifvande aflöning, dels ock utlåtanden angående så väl senast församlade statsrevisorers berättelse om granskningen af de under Kommerskollegium ställde fonders förvaltning som i fråga om beräkningen af statsverkets inkomster jemte ålskilliga i sammanhang dermed stående ämnen. Någon förändring uti den af K. M:t föreslagna beräkningen at inkomsterna är icke af utskottet föreslagen. Bland de i sammanhang med denna beräkning handlagda frågor har utskottet tillstyrkt bifall å K. M:ts proposition om qvarnräntors upphörande för valkoch stampverk och deremot ansett, att K. M:ts framställning om nedsättning i räntan för Trysunda fiske icke må i vidare mån bifallas, än att räntan bestämmes att årligen utgå med 680 ctr hö. På grund af väckta motioner dels om upphörande af och dels om lindring uti de sjöfarten åliggande fyroch båk-afgifterne har utskottet funnit sig böra föreslå riksdagen att i detta ämne till K. M:t göra en underd. anhållan derom, att sådana åtgärder, hvarigenom de smärre fartyg, som innan sista skeppsmätningsreglementets utfärdande voro från dylika afgifter frikallade, jemväl hädanefter må komma i åtnjutande af enahanda förmån. k. M:ts proposition om tillåtelse för Göteborgs stad att för ordnandet af stadens hamn få inlösa kronosäteriet Sannegården har ut: skottet tillstyrkt, dock med vilkor att den föreslagna höpeskillingen bör på en gång erläggas. Slutligen har utskottet bland annat jemväl förehaft senaste revisorers berättelse angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af senaste riksdag, hvarvid utskottet bl. a. fattat följande beslut: Beträffande den utaf senaste revisorer omförmälda, vid fullmäktiges sammanträden ofta förekommande meningsskiljaktighet, som nästan alltid måst genom votering slitas och gifvit anledning till diktamina och motförklaringar inför protokollet långt efter den tid, då de med dessa förklaringar afsedda frågor blifvit afgjorda hos utskottet, som funnit, att detta stridiga förhållande egt rum i ännu högre grad jemväl under tiden, som förflutit, sedan revisorerna sammanträdde, och som, utan att inlåta sig i bedömande, huruvida den ene eller andre bland fullmäktige varit mer eller mindre vållande till detta missförhållande, ansett detsamma i icke ringa mån vara beroende af den så väl i 1864 som 1865 års revisionsberättelser anmärkta, ännu fortfarande oformligheten, att fullmäktiges protokoll understundom allt för länge förblifvit ojusterade, hemställt, att riksdagen måtte förständiga fullmäklige att noga tillse, att gifna föreskrifter rörande justeringen af protokoll varda behörigen iakttagna. I afseende å fullmäktiges åtgärder för anskaffande af medel tör jernvägsbyggnaderna, nar utskottet framhållit önskligheten deraf att le senast upptagna lånens amorteringstid blifvit bestämd tilll ungefärligen lika tid som för le äldre lånen, samt att isynnerhet räntan iti obligationerna icke bort sättas högre än 113 proc. kevisorornes anmärkning i afseende derå, lels att under lånetörhandlingarna med Skanlinaviska Kreditaktiebolaget tvenne bland fullnäktige i riksgäldskontoret, hvilka uti berörda itiebolag varit delegare, tillåtits att i öfveräggningarna om låneaffärerna deltaga, och lels att, vid de förberedande öfverläggninsarna inom fullmäktige rörande läneafhandlinsen med samma bolag, protokoll icke blitvit I A . i ÖA Att IA