mö, anlöpande Köpenhamn, till Lubeck. Preussiska regeringen skall till denna ångbåtsförbindelse lemna ett bidrag af 10,000 Thlr. Senaten i Libeck skall å sin sida estergifva vissa skeppsumgälder, och dessutom tillskjuta de libeckska speditörerna en lämplig summa. Vi tro icke att denna uppgift är fullt exakt. Det är oss dock bekant att undorhandlingar om en postångbåtstart mellan MalmöLubeck pågått någon tid och act kontrakt derom torde bli afslutadt innev. vecka. Kommunikationen lärer skola taga sin början d. 15 nästk. Mars och postföringen blitva daglig samt besörjas af ångsartygen IIalland, Ellidar, Najadenoch L. J. Bager!. Det förstnämnda fartyget skulle göra 3:ne resor I veckan fram och åter, Ellida och Najaden hvardera en resa och L. J. Bager 2:ne resor i veckan. Till följe at detta arrangement kommer Halland ej att under instundande sommar göra resor på Göteborg och Bohuslänska kusten, hvaremot de båda andra at halländska ängbåtsbolagets fartyg skola liksom förut göra turer på Göteborg med anlöpande af kuststäderna. Andra kammaren och beväringsförordningen. Andra kammarens beslut att vägra bitall till koungens begäran att få beväringsförordningen ändrad, på sätt som öfverensstämmer med landets säkerhet, gör allt större uppseende och visar sig mer och mer som en handling af till lättsinne gränsande egoisn. En antagligen officiös uppsats i Posttidningen ställer kammaren allvarligt till rätst derför och visar i en ton, som uppbäres af sanningens hela allvar, huru obetänksamt man i denna punkt handlat. Det heter i nämnda uppsats bl. a.: Det gifves icke inom landet mera än en mening derom, att vår nuvarande arme-organisation icke är sådan, att vi utan förberedelser kunna med trygghet motse utbrottet af ett krig. Då Kougl. Maj:t förklarat sig icke hafva medhunnit, att till denna Riksdag framlägga en ny plan för denna organisation, sedan den vid sista Riksdagen framlagda icke vunnit godkännande, jsyuos det svårligen hafva kunnat försvaras, om icke Regeringen hade anvisat någon utväg, på hvilken man, unuer afvaktan af den nya organisationen, skulle kunna utan allt för stor väda å den närmaste framtiden till mötes. En sådan utväg erbjuder den nuvarande organisationen endast med en något utsträckt öfning af beväringen. Enligt sakkunniges omdome skulle de beväringsklasser, som undergått erå års exercis, möjligen kunna efter en månads ytterligare öfning insättas i stammen, för att genast gå i fält; och vår armå kan således, med en månads förberedelse, uppställas till en minst dubbel styrka, mot den som kan anses stridsfärdig, om denna månads förberedelse saknats. Då nu Regeringen begärt, att få anlita denna utväg endast i det fall, att den politiska horisonten så förmörkades, att omtankan om rikets säkerhet så fordrade, synes Regeringen i sanning hafva begärt det minsta möjliga. Icke heller lärer väl någon föreställa sig, att ett af Riksdagen taget initiativ till en ny armsorganisation skulle kunna så bedrifvas, att densamma icke allenast kunde börja att sättas i verket samma dag Riksdagen slutade, utan ock vore färdig att samma dag hel och hållen tillämpas, så att några provisoriska åtgärder alls icke vore af nöden. Ett bifall till den kongl. propositionen borde hafva varit en uppmuntran för regeringen, att, om faror visade sig, icke alltför länge dröja med anlitande af det hjelpmedel, som står till buds. Det afslag, som uu i stället lemnats, skulle måhända ursägta Regeringen, om den betänker sig, så länge den ännu icke eger full och bevislig visshet om farans vidd. De få, men oersättliga, dagarna, som skulle varit tillräckliga för beväringens öfning, kunna under! tiden gå förlorade; och för följderna deraf komme då otvifvelaktigt Riksdagens Andra kammare att bära den drygaste delen af ansvaret. Vi äro visserligen öfvertygade, att den nuvaran:ie ministerens ledamöter icke skola, af omtanka för sin egen säkerhet, äfventyra fäderneslandets; likasom vi innerligt hoppas, att något behof att använda den ifrågasatta åtgärden icke måtte under den närmaste framtiden uppstå. Men vi kunna icke tillfredsställande förklara det sätt utt föra folkets talan i dess vigtigaste angelägenhet, som innesattas i Andra kammarens afslag å den kongl. propositionen, så vida det icke grundats på någon misstro till Regeringens ärlighet eller förmåga att bedömma förhållandena. Men om detta varit anledningen till afslaget, borde detsamma tydligt hafva derpå motiverats, då vi äro forvissade, att konungens nuvarande rådgifvare icke bålla så mycket på sina platser, att de icke gerna skulle uppoffra dem, om dermed kunde vinnas representationens bifall till de för betryggande af landets sjelfständighet nödiga åtgärder. Försvarsutskottet lärer, enl. N. D. A, i sammanhang med sina föregående provisionella beslut rörande indelningsverkets öfverflyttande på kommunerna, förehaft frågan om beväringens blifvande organisation samt dervid kommit till det resultat, att densamma borde, efter att första året hafva sockenoch häradsvis haft en förberedande 10 dagars öfning, andra året genomgå en 30 dagars rekrytskola samt tredje året i 20 dagar äfven tillsammans med stammen. Uti närmast följande plena lärer utskottet komma att öfverlägga om den öfvergångsorganisation, aom torde blifva af nöden, innan den nya ordning, som må blifva en fömd af utskattafs tärglag färntaaft att dagam-.