En Qvinnas ed. Boman af M:rs Henry Wood. Lord Danes ansigte mörknade. Tiffle öfvergick till sitt andra älsklingsämne. — Man säger att Wilfred Lester ej varit sedd denna morgon, hvilket sannolikt kommer sig deraf att han är sårad, mylord. Lord Dane gick vidare. Qvinnans meddelande hade ej behagat honom, åtminstone den del deraf som rörde miss Lester. Han fruktade ej att hon, som Tiffle uttryckte sig, blifvit bedårad, men det förargade bonom mycket att hon ens skulle inlåta sig i samtal men en så misstänkt personlighet som Lydney. Sanningen att säga hade lord Dane, upptagen som han var med dessa andra obehagliga angelägenheter, något litet försummat sitt frieri: han hade erhållit mr Lesters tillåtelse att vända sig till Maria sjelf, men hade ej gjort det ännu. Men derföre var det ingen nödvändighet för honom att gå så brådstörtadt tillväga som vi skola få se att han nu gjorde. Efter att ha lemnat Tiffle gick han direkte att ?) Forte, fr. N:o 45.