Göteborgsposten – 23 februari 1867, sida 1

ADPUIS JOKA SKalI Kunna ansKålltås. Mannen: har emellertid annonserat och hört sig för både här och der, men utan den ringaste frawgång. Vi vilja derföre icke underlåta att uppmana den, som möjligen har att upplåta! en passande lägen het, att icke stå i ljuset och skymma sig sjelf, utan låta sitt lokalsiune föra honom till Göta Källare, der SolmikroSkopets egare utan tvifvel sk all emottaga honom med öppna armar. Utom den Ä lokalen, skall en vetgirig allmänhets tacksam het sakerligen komma honom till del. Post nubila Phoebus, heter det, och fastän det nu ser mörkt ut för oss att så se det intressanta instrumentet, torde väl ävdå till si Ä solen komma att i detsamma för oss alfslåja naturens förborgade hemligheter. Naturens hemligheter upprulla sig små ningom för den outtröttligt forskande menniskoanden. Arhundraden skola väl ännu förgå innan vetenskapen ens skall kunna säga sig ha släckt den första brinnande törsten ur vetandets bägare, denna törst, som man nästan kan säga växer under drickandet, men de upptäckter, som hvarje dag medför, närma dock menniskan alltmera det första trappsteget till den Eviges tron. Kysiologien synes ämnad att i denna vigtiga mission intaga ett framstående rum och denna vetenskaps vigt, en aning om dess framtida betydelse, har i dagarne ätven för vår allmänhet, lika snillrikt som bevisande, tolkats af prof. F. Holmgren. Efter åhörandet af prof. H:s förträffliga föredrag sistl. Onsdag var det såkerligen ingen, som icke beklagade att vårt samhälle för denna gång gått miste om ännu tlera föredrag af samma intressanta beskaffen het. Vi säga för denna gång, ty vi äro ofvertyga om, att prof. II., så fort hans lärarekall vid universitetet det tillåter, icke drager i betänkande att lyssna will de enskilta och offentliga uppmaningarne att ännu en gång bereda vår allmänhet tillfälle till flera så lärorika och angenäma stunder som i Onsdags. Inom Göteborgs Arbetareförening, en institution, hvilken på en kort tid vuxit till en betydenhet, som måste inge de vackraste förhoppningar för framtiden, har under vintern hållits Hera underhållande och med intresse afhörda föredrag. Föreningens ordförande, hr Arel Krook, börjar i morgon å Elementarläroverkets solennitetssal en serie föredrag för arbetare benämnd Bilder ur lifvet och naturen. Till dessa föredrag är tillträde öppet äfven för arbetare, som icke äro medlemmar at föreningen. Den yttorst låga atgift, som blifvit bestämd för dessa föredrag gör det sålunda möjligt äfven för arbetaren att utan någon kännuppoffring förskaffa sig tillfälle till ähöandet af själsförädlande och bildande föredrag. Vi önska det vackra företaget den framgång det förtjenar. Vi undra just om vår halfva, ljufva, qvinligt sköna verld tagit ad notam den notis, som häromdagen efter en engelsk tidskrift meddelades i denna tidning under rubriken Faran af chignonar. Det var en ruskig historia med de der gregarinerna, eller hur, mina damer? Huru väl skul!e det icke vara om dessa tingestar knude åstadkomma, hvad alla böner från Adams slägte icke förmått uträtta: atv skaffa undan de osmakliga hårklunsar, hvilka uvom allt annat ondt de förorsaka, ätven beröfva oss nöjet af att betrakta en af naturens täckaste företeelser, en förtjusande fruntimmersnacke. Uppriktigt taladt, finner J det icke sjelfva minst sagdi löjligt att öfver allt släpa med er och exponera för hvarjom. och enom en ahe velyr, som hela verlden vet icke är egen, på annat sätt än att ni köpt der för några riksdaler. Nej, mina damer, i sund-: hetens och den goda smakens namn vedja vi er: Bort med chignonen! Ty vi kunna väl aldrig föreställa oss, att narraktigheten och moderaseriet kunna gå ända derhån, att J viljen vandra omkring som veritabla rilkesdockor med pro. lukten at sillkesmaskens flit på era små hutvu ken i stället för era egna måhända blyg vammarc, men också bestämdt vackrare lockar eller fittor. Det vore en alltför prosaisk illustration till skaldernas utgjutelser om idealets sikeslockar. Mellan två bekanta som i Tisdags mötte avarandra uppstod följande samtal: Nå, hvad :r du om nyheter? — Ilvilken nyhet?— ors, att polisen ändtligen blilvit förstärkt. vel jag. — AND, der är inte m jligt. — Ar det inte? Förr i verlden kuude man få sor ugu en halftimma för att tå reda på en polis koustapel, men följ nu med till nästa gathörn, och du ska der genast finna minst tre stycken. — Allvarsamt: — -Åom med, ska du få se: det märkvardigaste är dock, att så har förhållandet varit vid alla gathörn som lokalen eller, tydligare uttryckt, hyran för jag i dass passerat. Sagdt och glorit. Man följdes åt till nästa gathörn, der berättaren pekade på — teateraffischen för dagen, å hvilken i stora bokstäfver lästes: Tre förälskade poliskonstaplar. Xågot filat stirrade föremålet tör skämtel på plakatet, men fann sig i hast och utbrast: Ja, det der är ganska bra, men — — —?ä— — ———— ——