Göteborgsposten – 21 februari 1867, sida 2

hvilket jag är förvånad att höra, så tag någon annan förevänning för att visa bort honom. — Mcn, mylord, invände Ravensbird, jag kan ej köra bort cn gentleman på detta sätt. Så länge han upnfor sig anständigt i mitt hus och betalar för sig — — Med en gentieman kunde ni naturligtvis ej göra det; men med en bedragare kan ni göra det, sbröt lord Dave. Mannen har irnästlat sig hos några af de bästa familjerna här och — och — då jag vet hvad jag vet om honom, känner jag mig till en viss grad ansv riv för de obehagliga följder som kunna uppstå af hans harvaro. Är det en man att vistas under ert tak, Ravensbir !? Ravensbird skakade på hufvudet; en mera nvis menniska fanns ej under solen, då han en gång titt något i sitt hufvud. — Hvad mr Lydney kan göra utom hus eller hvem han kan besöka vet jag ingenting om, mylord, ch det hör mig ej till att taga reda derpå. Jag finner iir min del ingenting ondt hos honom, ej heller har jag hö t något sådant om honom. I detta hus u pför han sig m en städad, väl uppfostrad, hederlig gentleman, och det är allt hvad jag har att göra med. Min hustru tycker fven myeket om honom. — Jag önskar särskildt att det skall s e som jag sagt, Ravensbird. Ni är min underhafvande och måste lyda mig. — MNlord, jag är er underhafvande, men jag betalar er ränta för ert hus och är herre deri. Jag skulle vara ycklig att tjena mylord i annat afseende, men att köra ur Y