Göteborgsposten – 21 februari 1867, sida 1

skall ej lyckas om han troc sig ba anledning att rara på sin vakt. Han kan hvarken bortköras cller suttas i fängelse såvidt han ej begått något lagbrott. Skogen är min egendom; men stigarne i densamma äro öppna för allmä heten, och karlen kan ej hindras att begagna dem, huru brotts iga hans åsigter än kunna vara. Bida tiden och var på er vakt, så fi vi houom hog fast. Ni förstår mig, Beat? ij — Fullkomligt, mylord. I Lord Dane allägsnade sig och Bent blef tankfull. Att betvifla underrättelsen föll honom aldrig in, ehuru han ej skulle ha trott dutta om en ung man som syntes så fuilkomligt lik cn geutloman. Detta torde ha varit detta senare faktum som föranledde polisinspektorn av tveka då han var nära att rifva nar det plakat som var upphilngdr utanför. IIan tänkte att det kanhända vore lika bra att erbjudit sig att stilla s het för penningarne. Foljantligen sände ban ett bud till Sailors Rest samt bad att mr Lydneyv skulle komma och tala med honom. Resultatet var att innan dagen var tilländalupen, hade mr Lydneys värd Richard Ravensbird iklädt sig ansvar för utbetalandet af de tusen punden till polismyndigheterna. I Detta faktum förvånade i hög grad lord Danc, då han fick veta om det. Han ansåg det vara sin skyldighet att gitva Ravensbird en vink, ehuru denne just ej var någon I synnerlig favorit hos honom — mannens sätt var för oberoende för att han skulle kunna vara favorit hos någon, först tala med Lydney, ty den unge mannen hade do