Göteborgsposten – 21 februari 1867, sida 1

amtliga ställen Jemval 105nummer l0TSAAS å rådet från 15 till 30 gr. nordl. br., skulloj man inom flera grupper af befolkningen varseblifva ett uuderligt hvimmel, i andra ett ugnt stillastående eller enformig rörelse uti trånga kretsar. Från norr och vester ila i långa tåg de franska trupperna till hutvudstaden, och derifrän bygtar sig ormlinien mot öster till golfven, för act så fort som möjligt uppnå skeppen, som skola föra dem ur eu land, som de ogerna beträdde och hvilket allrig visat eller kunnat visa dem tack. På flera hundrade punkter, bland bersen såväl som på slätterna, tumla små ryttarskaror omkring, hvilka närma sig alltmera centrum samt besätta de byar och städer, hvilka nyss förut lemnats al fransmännen. I de nordliga provinserna, Sonora, Sinaloa, Chihuahua, Durango, Zacatecas, Cohahuila och Tamanlipas, såväl som i de sydöstra och sydliga provinserna göres intet motstånd mot dessa skaror af republikanska guerillas; närmare hufvudstaden strida ännu här och der kejserliga trupper mot de påträngande republikanerna, ehuru de endast kunna inskränka sig till försvaret. Kejsardömets område har mycket inskränkts, och om ån der trupper öfvas, vapen smides, om än den klerikala telegrafens mörka linie sträcker sig från by till by, kan likväl icke den stela massan af de dumma indianerna elektriceras, och kejsaren torde ha föga hopp om att kunna vinna många martyrer för sin sak. Vid östra ändan af norra gränsen står en mörk mur, det är amerikanska generalen Sheridans regementen, af till det mesta afrikansk härkomst, hvilka afvakta vinken om att stifta fred söder om gränsfloden, i händelse man skulle våga att göra invänningar mot Monroedoktrinen. De stora varutransporter, som man an nars såg betäcka de förnämsta vägarne från hafvet till det inre af landet, hafva sammankrympt till små dylika, vägbyggnaderna visa knappast på några ställen små grupper af arbetare och endast här och der styr något ensamt fartyg till kusten. Låtom oss lemna sågelperspektivet och betrakta sakerna på närmare håll. Sedan några månader veta vi, att fransyska regeringen, under påtryckning af Förenta Staterna och den offentliga meningen inom dess eget land, beslöt att återkalla sin arme. Enligt den ursprungliga bestämmelsen skulle detta aftäg ske i trenne afdelningar, så att den sista skulle assandas i November 1867. Man trodde att den mexikanske kejsaren sålunda skulle vinna tid att förbättra sina finanser och anskaffa stridskrafter för upprätthållande at den inre freden. Denna plan förändrades, helt visst etter öfverenskommelse meilan kabinetten i Washingion och Paris, landets utrymmande skulle ske på en gång, och då detta steg fråntog det nya kejsardömet hvarje stöd, blef general Castelnan sänd, för att förmå kejsaren nedlägga sin regering. Det soda törstäandet med cheten för transka arucen hade länge varit stördt, och nagot annat var icke heller gerna möjligt, då kejsar Maximilian redan från början stod i en sket ställning till franska ölverbesalet. Franska armåen var en makt för sig, icke underordnad kejsaren; denne förfogade bloti öfver de inländska trupperna samt belgiska och österrikiska legionen. På eti forenadt uppträdande var således icke att tänka. Lika litet kommo de olika nallonaliteterna öfverens. Franska främlingslegionen, bestående af en blandning af alla nationaliteter, stod under fransmännens befäl, men uträttade föga tillfolje-af den starka desertionen, hvilken förstärkte motståndarnes antal och förstorade det farliga proletariatet. Dessa förhållanden framkallade redan — — MATADE —